Hej på er!
Först tänkte jag skriva lite om ledande samtal, men sen när jag satt och funderande en stund så kom jag på det som vi diskuterande i början av våran studietid. Hur ska en bra ledare vara, men även en viktigt fråga hur blir man en bra ledare. Detta är något som jag kan fundera mycket över. Jag själv kan tycka det är svårt att sätta ord på det, men däremot så har det blivit lättare under dessa tre år som jag har studerat till lärare. Men tanken återkommer ofta, för jag vill ju ge min framtida elever en så bra studiegång som möjligt. Som jag ser det ska en bra ledare innefatta så mycket. Både kunna bjuda på sig själv och samtidigt kunna vara allvarlig. Det är intressant hur vi människor resonerar kring detta. När vi är klara med våran utbildning så kommer vi ju att jobba som ledare på många olika sätt, både i klassrum och utanför klassrummet. Där det finns många personligheter som vill framföra sina åsikter. Något som boken "Lärare som ledare i och utanför klassrummet" lyfter är att en lärare med en professionellt ledarskap bygger på att hen vet vad och hur man gör (Granström, K. 2012. s.45). Detta tycker jag är väldigt intressant och innehållsrikt för jag håller med och tycker att det är viktigt att det alltid ska bygga på att du som ledare ska veta vad du gör, men det kommer ju komma stunder då även den erfarne läraren inte vet vad man ska göra. Det jag tror är viktigt då är att man vågar och ta upp diskussioner med sina arbetskollegor och att ta hjälp för det kan också tyda på att du är en professionell ledare som lyssnar på sina kollegor.
Detta kanske låter lite "klyschigt" men när jag kände mig vilsen på VFU:n så tänkte jag tillbaka lite på min studietid. Jag kommer ihåg en lärare som jag hade på högstadiet och den läraren var en bra ledare på många olika sätt. Jag försökte då sätta mig in i hur hen hade tänkt och de hjälpte till en viss del. För jag tror att det är bra att ha en "förebild" som du kan ta hjälp av, den kan ju både vara bra och mindre bra för att kunna resonera med sig själv om hur jag vill vara som en professionell ledare.
Nu har jag skrivit lite grann om vad jag tycker och något som man diskutera är:
Först tänkte jag skriva lite om ledande samtal, men sen när jag satt och funderande en stund så kom jag på det som vi diskuterande i början av våran studietid. Hur ska en bra ledare vara, men även en viktigt fråga hur blir man en bra ledare. Detta är något som jag kan fundera mycket över. Jag själv kan tycka det är svårt att sätta ord på det, men däremot så har det blivit lättare under dessa tre år som jag har studerat till lärare. Men tanken återkommer ofta, för jag vill ju ge min framtida elever en så bra studiegång som möjligt. Som jag ser det ska en bra ledare innefatta så mycket. Både kunna bjuda på sig själv och samtidigt kunna vara allvarlig. Det är intressant hur vi människor resonerar kring detta. När vi är klara med våran utbildning så kommer vi ju att jobba som ledare på många olika sätt, både i klassrum och utanför klassrummet. Där det finns många personligheter som vill framföra sina åsikter. Något som boken "Lärare som ledare i och utanför klassrummet" lyfter är att en lärare med en professionellt ledarskap bygger på att hen vet vad och hur man gör (Granström, K. 2012. s.45). Detta tycker jag är väldigt intressant och innehållsrikt för jag håller med och tycker att det är viktigt att det alltid ska bygga på att du som ledare ska veta vad du gör, men det kommer ju komma stunder då även den erfarne läraren inte vet vad man ska göra. Det jag tror är viktigt då är att man vågar och ta upp diskussioner med sina arbetskollegor och att ta hjälp för det kan också tyda på att du är en professionell ledare som lyssnar på sina kollegor.
Detta kanske låter lite "klyschigt" men när jag kände mig vilsen på VFU:n så tänkte jag tillbaka lite på min studietid. Jag kommer ihåg en lärare som jag hade på högstadiet och den läraren var en bra ledare på många olika sätt. Jag försökte då sätta mig in i hur hen hade tänkt och de hjälpte till en viss del. För jag tror att det är bra att ha en "förebild" som du kan ta hjälp av, den kan ju både vara bra och mindre bra för att kunna resonera med sig själv om hur jag vill vara som en professionell ledare.
Nu har jag skrivit lite grann om vad jag tycker och något som man diskutera är:
- Tips och idéer kring hur man kan fortsätta jobba med sin professionella utveckling som ledare.
- Håller ni med om vad Granström skriver?
- Vad tycker ni om att ha en "förebild"?
 |
| "Att kunna bjuda på sig själv!" |
På din fråga: hur ska en bra ledare vara, så reflekterar jag över efter att ha gjort den andra VFU:n så kände man sig säkrare som ledare inför en grupp elever. Utbildningen som vi går ska hjälpa oss att bli säkrare som ledare men kan man bli en färdig ledare? När jag är klar med min utbildning och står som ledare inför mina elever kommer inte jag att vara färdigutbildad för att vara en bra ledare. Man kommer att utvecklas varje dag, varje vecka, året om, jag tror inte att man någonsin kommer bli färdigutbildad som ledare utan kommer alltid att utvecklas till att bli bättre. Som du skriver anser även jag att det är viktigt att bjuda på sig själv, bara för att vi är ledare så innebär inte det att vi aldrig göör några fel, det är också viktigt att lyfta fram det till eleverna så att de har möjlighet att få känna att det inte gör något om man gör fel inne i klassrummet.
SvaraRaderaDu skriver att Granström menar att "en lärare med en professionellt ledarskap bygger på att hen vet vad och hur man gör". Som lärare är det inte alltid så att man är bra på att förmedla det tänkta på ett bra sätt för att fånga alla elevers intresse. man kan veta hur man ska göra men man når inte fram till sina elever. Som förbundskaptenen Pia Sundhage lyfter fram så ska man inte vara rädd för att delegera bort det som man är medveten om att man är dålig på (http://www.ur.se/Produkter/174254-Rektorerna-om-ledarskap-Spela-pa-basta-fot). Så ett tips från mig till er är att våga stå på er och använd er av era arbetskamrater. Man kan ha någon i arbetsgruppen som känner samma sak över något annat ämne, så varför inte byta klass och undervisa om samma ämne som man är bra på i båda klasserna så att din arbetskamrat kan gå in i din klass för att undervisa om det ämnet som du själv anser dig inte vara så bra i.
Förebilder från sin egna skolgång är det något som jag reflekterar ofta till. Mina förebilder har kommit upp i mina tankar oftare under utbildningen, om hur jag vill bli som lärare. De lärare som jag har som förebilder var de som motiverade mig i mina skolår och som samtidigt fick mig att förstå det vi arbetade med. En del lärare minns man knappt eftersom de inte har tilltalat mig och det är deras ledarskap som man inte vill ta efter när man ska vara ledare i sitt egna klassrum i framtiden.
Intressant det du skriver Camilla. Jag tror också att man aldrig kommer att bli en färdigutbildad ledare. Vilka bra tips du ger om att byta klasser.Det fick mig att tänka på min förra VFU så gjorde de det i en årskurs etta. De bytte lektioner, mellan musik och idrott, vilket fungerande jätte bra.
RaderaJag håller helt med Camilla om att man inte kommer vara färdigutbildad ledare när vi har läst klart vår utbildning och att man aldrig kommer bli färdigutvecklad. Mycket tänker jag ligger på att vi aldrig kommer att möta "samma person" i två individer, att samma sätt inte fungerar klockrent på bägge eftersom att alla är just olika och jag tror att man anpassar sin ledarroll mycket efter vilka man har framför sig. Man utvecklas hela tiden och tur är väl ändå det, man är aldrig fullärd! Hur man kan utvecklas är väl att ständigt granska sig själv och utvärdera sin undervisning; vad fungerade bra och vad behöver jag ändra? Det där med att byta klasser är ju jättebra också för att utveckla sin ledarroll - jag känner inte den här gruppen så bra, hur når jag dem bäst? Hoppas att den här kursen kommer att uppmärksamma oss mycket om hur vi kan arbeta ute i verksamheten med mycket tips och idéer.
SvaraRaderaHuruvida jag håller med om vad Granström skriver eller ej så säger jag nog nja, givetvis ska man ta hjälp om man inte känner sig säker på något - från elevärenden till lektionsplaneringar etc. Att bolla idéer är alltid bra! Att byta klasser såsom Camilla skriver är också väldigt intressant, men ska man verkligen undvika situationen helt? Jag håller helt med om att i ett byte så kan eleverna få en positiv syn på ämnet eftersom läraren själv kanske brinner för det, men hur ska jag få lära mig och minska min osäkerhet om man inte kan delta? Jag skulle gärna vilja observera hur den andra läraren gör och få egna exempel på hur man då kan arbeta, men om inte tiden eller resurser finns?
Slutligen några tankar kring förebilder - självklart ska man ha en förebild! Jag har haft stor hjälp av att se på hur andra lärare gör i situationer och hur de arbetar kring "classroom management" eftersom jag själv saknar erfarenheter i ämnet. Samtidigt är det nog också viktigt att man kan plocka lite delar här och där för att kanske kunna sätta ihop en ledarroll där man kan anpassa sig till de olika individer vi möter samt att man då får sätta en egen prägel och kunna bjuda på sig själv.
Intressanta saker ni skriver. Jag tänkte på precis samma sak när jag läste Carolinas inlägg som du kommenterat Camilla, om vad Pia pratade om att delegera i filmen "Spela på bästa fot" (http://urskola.se/Produkter/174254-Rektorerna-om-ledarskap-Spela-pa-basta-fot). Vilken guldgruva om man har arbetskamrater man känner att man kan rådfråga när man "fastnat" och behöver hjälp, för det tror jag absolut man kommer behöva. Men även att man vågar ge råd när man ser något man vet går att göra bättre? Den aspekten är kanske inte lätt men kan ge så mycket. Kan tänka mig att man vågar ofta inte "gå in och peta" hos någon annan i rädsla för att den ska ta illa upp (jag fungerar lite så iaf) men har man en bra relation och nära samarbete i ett arbetslag är det nog lättare. Som Pia säger: "Gör varandra bra".
SvaraRaderaAtt byta klass är ett bra tips! Jag tänkte även på att försöka hitta tid att besöka varandras lektioner för att kunna ta del av och hitta nya ingångar och undervisningssätt man själv inte tänkt på. Jag håller med om vad Granström skriver, att veta vad och hur du gör är viktigt. Men jag tänker att det är grunden och sedan kan man med hjälp av andras stöd, tips och råd bli en bättre ledare. Tror som Camilla att man kan ständigt utvecklas, bara man vill och vågar.
En annan sak jag jag också fastnade för i tidigare nämnda film är att Pia pratar om att fokusera på det som fungerar bra och förstärka det. Detta tror jag är jätteviktigt att tänka på som lärare. Det är nog många gånger lätt att ge feedback på ett vis som fokuserar på vad elever måste ändra på eller göra bättre. Är jag en bra ledare om jag hela tiden talat om för eleverna vad de måste förbättra? Jag tänker att det inom många områden borde gå att fokusera på det som är bra och förstärka det så "smittar det av sig" till andra områden? Samtidigt måste man givetvis tala om för eleverna att "du behöver göra såhär för att nå det här" men jag tror att man lätt kan fastna i fel saker ibland. Spelar det roll att stavningen i en berättelse inte är hundraprocentig när eleven producerat en fantastisk text? Att utvecklas som ledare innebär att stanna upp och reflektera över om det man gör verkligen fungerar. Hjälper detta mina elever att nå målen? Något jag verkligen ska försöka göra i min framtida roll.
Så intressant och jag spånar vidare på ditt inlägg Sofia! Jag fastnade för precis samma saker som du i intervjun med Pia men har lite andra vinklar på det hela men håller delvis med också.
RaderaArbetslaget som arbetar på en skola ska definitivt samarbeta och jag förstår inte varför det är sällsynt. Eleverna på en skola ska vara allas elever och tankesättet att jag ansvarar enbart för mina elever anser jag är förlegat. Samma att ha dessa olika områden som specifikt ska tillhöra en klass som de arbetade efter på min skola; vi arbetar med rymden i tvåan så då för ni inte göra det i Fsk... Vi arbetar med bondgården i ettan så då får ni inte göra det i trean... Detta var något jag hade svårt att förhålla mig till även om jag absolut kan se en struktur i det hela men känns mer som ett system för att boka av saker i läroplanen. Varför inte som arbetslag samarbeta genom att ha tema över hela skolan som ska arbetas kring vilket erbjuder en möjlighet för att kunna ansvara för andra klasser, möta andra lärare, skapa en gemenskap över hela skolan. Kanske klasser blandas och får utbyta kunskaper eller att elever ansvarar för undervisning i andra klasser..!? förhoppningsvis så är alla lärare där för eleverna och inte sig själv! Så att jobba och samarbeta för laget, att coacha varandra och lyfta upp varandra!
Sen fastnade jag också för det Pia sa om misstag. Här hade jag svårt att välja sida! Jag anser att det vi lärt oss under utbildningen och som jag har haft med mig från min mamma sen barndomen; att upp och hoppa du lär dig av dina misstag!
Att det är tillåtet att se och uppmärksamma misstagen för att kunna utvecklas men jag anser även att fokus ska ligga på elevernas styrkor och förstärka det positiva men jag anser inte som Pia uttrycker att om vi fokuserar på tillräckligt många rätt så syns felen inte lika tydligt. Vad lär sig eleverna av det?? Att skjuta undan problem för att mötas av de senare..!? Men jag anser att det handlar om balansen de emellan. Och jag fick även tanken jag med att om man uppmärksammar styrkorna så förbättrar de med gången svagheterna och det tror jag till en viss mån men jag tror även att vi ska skapa en annan stämning runt misstag så att de går att hantera utan att känna sig misslyckad för misstag kommer eleverna uppleva hela livet men de kan få verktygen för att hantera dem!=9
Jag spinner vidare med att lära sig av misstag och att samarbeta i ett arbetslag. På min VFU skola hade de ett fantastiskt arbetslag med bra ett samarbete i alla ämnena. På skolan finns det tre treor. Lärarna hade delat upp det så att de hade "sitt ämne". Min LLU hade hand om SO:n i alla de klasserna och de andra två lärarna hade NO och engelska. Det funkade jättebra. Hade man planerat en lektion om t.ex. vikingarna och det gick sisådär i den ena klassen, då kunde man göra om lektionen så att den blev bättre i nästa klass. Samtidigt som läraren blir expert i ämnet genom att ha samma lektion tre gånger i veckan =)
RaderaPå detta sätt får eleverna vänja sig vid att ha andra lärare och lärarna får möjlighet att vara ledare i andra klasser. Det var inte lätt för mig att byta tre olika klasser vid dessa tillfällena men otroligt lärorikt att försöka hantera och vara en god ledare.
Intressanta tankar som jag i mångt och mycket kan hålla med om.Jag fastnade också i filmerna om pedagogiskt ledarskap. Det finns många sätt som jag tycker representerar en god ledare. Det här är också något jag känner skapar mest funderingar i min framtida yrkesroll. Jag vill ju bli den där läraren som eleverna gillar och lyssnar på, den som har spännande lektioner och som fångar eleverna. Så Carolina, mitt svar på frågan som du ställer om hur man fortsätter att jobba på sin utveckling som ledare, får väl bli att man aldrig får sluta brinna för det man gör. Jag tror att eleverna känner när inte gnistan finns där. Sen tror jag det finns en massa andra egenskaper som gör att man blir en god ledare. Det kan vara balansen mellan att vara snäll och skapa trygghet till att kunna få med eleverna i en väl förberedd undervisning, tillexempel. Så där håller jag med Granström, det är enligt mig viktigt att vara förberedd och ha koll på det jag ska göra men det är nog också väldigt viktigt att visa att även en lärare kan ha fel eller att man inte alltid kan allt.
SvaraRaderaJag fastnade också lite i Sundhages tankar om hur hon agerar som ledare. Precis som du skriver Jessica, så tror jag visst att man kan lära av sina misstag. Men jag tror precis som Sundhage säger, att man inte ska fokusera på det negativa. Det här tror jag är extra viktigt för de elever som har dålig självkänsla. I de fall där eleven kanske inte når målen så behöver man hitta styrkorna istället. Om man fokuserar på det positiva så tror jag också att eleven stärker tron på sig själv. Men en klok tanke är ju att man skapar en stämning som gör att det är tillåtet att göra fel och då kommer ju en annan viktig del i ledarskapet in, att skapa trygghet hos eleverna. En bra balans kanske är det rätta, precis som ni skriver. Jag tänker på en händelse angående Sofias inlägg, om man verkligen måste anmärka på stavningen vid en förövrigt bra berättelse. I VFU klassen som jag var i, så skrev några väldigt bra trots att de bara gick i ettan. Några av de barnen som skrev långa berättelser ville veta om de stavat rätt och de kanske behövde det för att kunna göra ännu bättre nästa gång? Med de elever som däremot hade väldigt svårt att producera några meningar alls men lyckats, där lades istället fokus på hur bra meningar de skrivit vilket stärkte de eleverna.
Jag tror ändå till viss del att eleverna faktiskt kan lära sig genom att läraren fokuserar på det som är positivt. Däremot tror jag inte att man ska låtsas som att problemen inte finns, men att bli stärkt gör ju att man kan känna sig betydelsefull och att man känner att man kan något. På ett föräldramöte nyligen så berättade en mamma att dottern gav upp redan innan uppgiften. Hon skulle ändå inte klara det. I de fallen tror jag att vi som blivande lärare har en viktig roll och i de fallen kanske man ibland får fokusera på styrkorna som finns. Min erfarenhet är att de elever med mycket svårigheter är så medvetna om det de inte kan och behöver all positiv förstärkning som de kan få. I Lärare som ledare-I och utanför klassrummet, så står att specialpedagogiska behov inte behöver syfta på bristande förmåga hos elever utan på skolans bristande anpassning av innehållet i undervisningen. Och det är väl precis det flera av oss kommit fram till, att en balans är bra och att vi måste se till individerna i undervisningen.
Det är väldigt intressant det du skriver och jag håller med. Du utvecklas hela tiden som lärare, precis som du utvecklas som person. Det jag gör för att utvecklas som lärare är just att ta hjälp utav mina förebilder. Oftast, precis som du skriver har man någon förebild som kanske fått dig till att bli lärare. Genom att studera och ta hjälp av de som har samma syn på ledarskap som du har. Det är även viktigt att kunna själv se vad du behöver utveckla, om du inte vet det så är det svårt att kunna utvecklas överlag. Du behöver sätta dig in i situationerna för att sedan kunna inse vad som behövs att jobba vidare på. Det kommer pågå hela lärarkarriären för det kommer alltid att finnas utvecklingsområden. Ta hjälp av de förebilder som du har för att kunna studera dig själv och för att sedan kunna ta tag i de områden som du vill utveckla.
SvaraRaderaDet som du reflekterar utifrån Granström tycker jag är intressant. Det är viktigt att du som lärare hela tiden vet vad du gör. Men, precis som du nämner så vet vi inte alltid och då är det viktigt att ta hjälp av sina kollegor. Det är viktigt att ha ett fungerande arbetslag just när du hamnar i sådana situationer. Jag har varit med om när kollegor inte lyssnar och inte är professionella. Det är viktigt för elevernas skull och för att de ska känna sig trygga med sin ledare i klassrummet att alla på samma arbetsplats har samma principer och kan diskutera med varandra.
Vilka intressanta tankar och idéer ni har. Jag kan hålla med om att jag fastnade i filmerna om pedagogiskt ledarskap, speciellt i den filmen Pia var med. Mycket lärorika tankar har hon som man verkligen kan ta del utav. Speciellt det med att man ska bara se det positiva, sen kanske inte sjunga är riktigt min grej ;-) men det hade varit kul och haft någon sån speciell egenskap för att kunna förstärka sin ledarroll.
SvaraRaderaJag håller med dig, Carolina att vi utvecklas hela tiden under vår utbildning. Jag kände inte att jag hade så mycket kunskap innan min VFU 2 som jag hade, det var mycket saker som föll på plats när man fick agera lärare i 5 veckor. Det känns väldigt skönt och betryggande för framtiden och framför allt för VFU 3 som kommer att bli vårat elddop.
SvaraRaderaDu har helt rätt i att en pedagog måste bjuda på sig själv och på samma gång uppvisa en trygghet i sitt ledarskap. Eleverna måste få känna sig trygga i klassen och vara delaktiga i sitt lärande, inte bara göra som läraren säger utan ha ett inflytande som gör skillnad. En blandning av ett lärarcentrerat och ett elevcentrerat klassrum tolkar jag det som är en mix som kan fungerar bra. Det kan vara svårt för elever som är så små att ta ansvar för sitt eget lärande och utveckling och då är ett delat ansvar att föredra.
Min LLU är min "modell" som jag har fått mycket tips och idéer ifrån men också min lågstadielärare som jag hade i klass 1-3. De utstrålar lugn och kompetens när de undervisar och visar att de bryr sig om eleverna genom sina handlingar. Jag hoppas kunna få vara en sån lärare nar jag börjar jobba på riktigt
Precis som du skriver så tror jag att vi alla har lärare ifrån vår egen skolgång som vi minns. Vi minns de som var extra bra, och vi minns nog också ofta de som var sämre. Jag tror absolut att det är bra att ha en förebild, samtidigt som jag också tror att det är viktigt att man inte försöker efterlikna någon annan utan att lägga stor vikt vid att hitta sin egen roll i klassrummet. Men att hitta sig själv i klassrummet behöver ju absolut inte betyda att man inte kan anamma något som förebilden ifråga gjort, som man tyckt varit bra!
SvaraRaderaSamtidigt som det är bra att reflektera över vad de lärare som man minns som bra gjort, tror jag också att det kan vara en god idé att reflektera över vad de lärare som man inte tyckte lika bra om gjorde. Vad hade de för brister? Vad var det som gjorde att man inte lärde sig lika mycket av dem som av de bra lärarna?
I vårt framtida yrke som lärare kommer det ständigt att finnas utvecklingsområden och utvecklingsmöjligheter i våra ledarroller. Genom att ta del av andras erfarenheter och undervisningstekniker har vi goda möjligheter att hela tiden komma framåt och känna oss alltmer trygga i vår yrkesroll, det är det jag tycker känns så härligt med det yrke vi valt!
En lärare i parallellklassen under min VFu sa "men Ida snälla kan inte du komma och hålla dina lektioner i hållbar utveckling i min klass också, jag vet inte alls hur jag ska göra det på ett roligt sätt!" Det gav mig tillfälle att göra min lektioner en gång till och läraren där kunde få inspiration. Det är ju så man hoppas att klimatet ska vara. Jag lär av dig och du lär av mig. Dessutom tyckte jag att hon var en fantastik förebild för sina elever då när de fick höra att hon ville ha hjälp och inspiration av någon annan.
SvaraRaderaJag tror inte heller att man ska undvika hela ämnen för att man tycker att undervisningen är svår i tex matte men däremot har vi olika intressen och det ska vi ta tillvara på. En klass som har en lärare som är väldigt kreativ får väldigt olika lektioner i förhållande till elever vars lärare inte själv är kreativ. Där blir det kanske få tillfällen att jobba labborativt eller med multimodalt lärande.
Jag håller med Jessica och har också själv upplevt fördelarna med att dela in klasserna och jobba med grupparbeten över klassgränserna. Det ger ju också lärarna tillfällen att "glänsa" lite och blir ju då också goda förebilder på olika sätt. Dessutom blir det ett tillfälle för eleverna att lära på olika sätt. Grupparbeten tenderar att ge eleverna en bättre kunskapsutveckling än andra arbetsmetoder (Berg, m.fl., s.102) och det är ju motiverande om något.
Har man dessutom jobbat med demokrati och gett elevernas tillfälle till inflytande över sina lektioner så är ju ett grupparbete ett ypperligt tillfälle att kunna möta många elevers önskemål om hur de vill lära sig.
Vad jag också tänker på när jag läser om normer är hur vi lärare också agerar enligt normer i vår undervisning. Om jag kommer som nyanställt till en skola där flertalet lärare till största del arbetar med traditionell katederundervisning så kanske det kan kännas svårt att undervisa på ett helt annat sätt. Men att vara normbrytande i det fallet är ju toppen och även då blir man en förebild för sina elever. Alla människor bär ju på föreställningar om hur världen är konstruerad (Elmeroth, s. 25) och det gäller naturligtvis oss lärare också.
Åh så viktigt detta är. Förutom allt ni redan skrivit så känner jag bara att som ledare i ett klassrum, mer än någonsin så handlar det om att få andra människor att känna sig bra. När någon får en att må bra så växer man och det är väl det skolan handlar om, att växa. Kan man få en hel klass att växa så tycker jag att man är en bra ledare.
SvaraRaderaJag tror att utmaningen i början kommer bli att veta hur man ska få varje individ att utvecklas men efter några år är nog svårigheten snarare att inse att man själv också behöver utvecklas och inte köra fast i gamla rutiner, för en sådan lärare har vi nog alla också haft under vår skolgång :) /Malin
Ett väldigt tänkvärt inlägg Carolina. Hur en bra ledare ska vara är inte det enklaste att svara på. Det kan vara beroende av vilka man ska förmedla kunskap till men även en fråga om erfarenhet. Man blir aldrig riktigt fullärd. Jag håller med Malin om att man ska försöka att få andra individer att känna sig bra. Det tror jag är en positiv faktor och kommer göra mycket saker både enklare och roligare.
SvaraRaderaAngående det som Granström skriver så kan jag inte riktigt hålla med. Jag förstår självklart tanken bakom budskapet men jag tycker det låter enklare än vad det egentligen är. Precis som du skrev, så kommer det komma situationer då man inte riktigt vet. Det kanske är fel uttryck att säga att man inte vet, snarare att man kommer mötas av en osäkerhet. Man kanske inte alltid kommer känna att vissa val är det mest lämpliga eller det bästa för stunden. Det man ska komma ihåg då är att man kan utvärdera och göra något bättre utav det. Jag håller absolut med dig om att man ska våga diskutera med sina kollegor. Jag anser också att det är ett professionellt sätt att hantera situationen.
Förbilder tycker jag är jätteviktigt att ha. Vi som framtida pedagoger kommer vara en form av förebild för eleverna. Jag tror dels det är viktigt att känna att man kan relatera till någonting och att se upp till någon. Man kan få både motivation och inspiration från en förebild.
Jag tror det är väldigt viktigt med en förebild. Klassen jag har nu har arbetat med förebilder och varför just denna person är en förebild för dem. Jag jobbar med nyanlända och många av dem har inte några föräldrar här eller som inte längre lever så det blir ett viktigt ämne för dem. Men att ha en förebild är nog viktigt för alla, att man ser upp till någon eller några. Det är nog även bra om vi lärare har en eller flera förebilder som kan hjälpa oss när det blir svårt i vissa situationer. Det finns också de elever som har sin lärare som förebild (även om de inte alltid säger det rakt ut) och därför är det bra om vi, lärare är bra ledare i klassrummet.
SvaraRaderaIntressant och bra tankar! Jag tycker också att det är bra om man har en öppen diskussion med sina arbetskollegor för att få hjälp eller hjälpa varandra, för varje dag ser annorlunda ut och varje situation med eleverna är unik. Det är nog viktigt att lärarna känner sig trygga i att gå till varandra för att få hjälp eller för att diskutera sådant man är osäker på.
Vad roligt att det är så många som har kommenterat och man har fått många tankar att ta med sig och fundera på.
SvaraRadera