Efter
att ha sett Urs intervju med Lina Axelsson fick jag upp många tankar kring hur elever med svenska som andra språk integreras i klasserna.
När
Lina började på Ronnaskolan fanns det en förberedelseklass, där nyanlända fick gå i
upp till två år innan de fick komma ut till sin klass. Denna förberedelseklass valde
Lina att ta bort när hon började som rektor, eftersom hon ansåg att det inte
ledde till en snabb utveckling när de blir så isolerade. Hon menar istället på
att eleverna lära sig bättre om de får integrera med elever i mer vardagliga
sammanhang. Detta har jag sett tydligt då jag hade en kille på min skola, när
jag gick i högstadiet, som sa att han lärde sig extremt mycket svenska under
sina fotbollsträningar, då han integrerades med andra i sin ålder, där han
tvingades att försöka förstå och hitta andra sätt att förstå varandra på om
språket inte räckte till.
Lina
införde istället att nyanlända skulle integreras i en klass nästintill direkt, men
att vissa heldagar ägnades åt undervisning för nyanlända. Detta tycker jag är
väldigt intressant, eftersom jag själv har nästan bara sett de där
förberedelseklasserna har jag ofta tänkt på hur svårt det måste vara när de
blir så isolerade och endast umgås med elever med svenska som andraspråk. Jag
vet själv hur svårt jag hade att lära mig tyska, då mina kamrater låg på samma
nivå som jag själv, men när vi fick utbytesstudenter från Tyskland lärde jag
mig många nya ord väldigt snabbt och fick ett större sammanhang av hela
språket. Så att integreras i vardagliga sammanhang tror jag är enormt viktigt
för utvecklingen av språket. Lina pratar också om hur viktig gruppen faktiskt
är för lärandet. Om eleverna som kommer till klassen känner sig välkomna leder
detta oftast till en bra utveckling. Detta tror jag är enormt viktigt för dessa
elever för att kunna utvecklas på bästa sätt. Dock finns det alltid risker med
att elever som inte kan språket kan känna sig misslyckade om de skall sitta i
en klass med elever som har svenska som modersmål, då de faktiskt inte förstår
svenska språket på samma sätt som sina kamrater. Lina tror dock att dessa
elever förstår varför de har det svårt och kan se det som en ursäkt, men hur
skall lärarna göra om nyanlända ändå känner ett utanförskap eller känner sig
stressade över situationen?
Frågor
som kan diskuteras är då: Hur skall
läraren göra om nyanlända känner en stress för inlärningen eller känner ett
utanförskap i klassen? Är det ett bra sätt att låta nyanlända få starta i en
klass eller föredrar ni förberedelseklasserna?
// Amanda Bååth
Bild hämtad från creative commons.
https://openclipart.org/detail/38197/kids-in-classroom
Skapare: Rejon
Namn på verket: Kids in classroom.
Åh vilken viktig fråga och kanske något vi måste ta med oss på kommande arbetsintervjuer?!
SvaraRaderaJag tror också på den viktiga integrationen men kan också se fördelar med ett språkligt förberedande år. Det är ju också en grupp och man får hoppas att en förberedelseklass också integreras på ett bra sätt i övriga skolan så att de inte blir isolerade som du skriver.
Det är ju en alldeles utmärkt idé tycker jag om nyanlända barn kan få både och på något vis. I en förberedelseklass finns förhoppningsvis de specialkunskaper och den tid som vi som klasslärare har svårt att få till i helklass. Sverker Lindblad och Fritjof Sahlström skrev "Interaktion i pedagogiska sammanhang" 2001. Även om boken är gammal så kan den vara aktuell. Där kan man läsa om hur viktig det är med interaktion för den språkliga utvecklingen precis som du skriver. Vad de också tar upp är att man måste vara medveten om att språkbruket i ett klassrummet innehåller så mkt. Det kan vara väldigt svårt för nyanlända att till en början uppfatta nyanserna i ett nytt språk, dvs skilja på vardagsspråket med kompisar till hur de pratar med varandra kring en arbetsuppgift och vilken typ av språk man använder när man svarar på lärarens fråga. Kanhända blir det till och med svårare med en lärare som jobbar mkt multimodalt eller vad tror ni? Kanske har en förberedande klass en tydligare struktur? Men då missar de kanske den språkliga bredd som de kan få vid interaktionen med svenskfödda barn?!
Som sagt en väldigt svår men bra fråga om vad som är bäst.
Ett sätt kanske gynnar den språkliga utvecklingen bättre medan den andra bidrar till den sociala och viktiga gemenskapen på ett bättre sätt? Hmmm...
Jätteintressant! Jag tycker, precis som du Ida, att det är en väldigt svår men viktig fråga. Jag tror inte ett sätt passa bäst för alla och det är där svårigheterna kommer tror jag. Som du skriver så kanske det bästa just är en blandning av förberedelseklass och integrering i klassrummet. Eftersom i förberedelseklassen har de förmodligen mer tid och mer kunskaper om svenska som andra språk, men samtidigt tror jag att integreringen i klassen är extremt viktigt för utvecklingen. Därför tycker jag att Linas sätt att ha vissa heldagar utanför klassrummet och resten tillsammans med sin klass är ett ganska bra sätt för dessa elever.
RaderaJag tycker det var väldigt intressant det här med den språkliga variationen i klassrummet. När de pratar med sina kamrater är det ett visst språk och när hen skall tala till läraren ett annat, detta kan nog bli en svårighet för eleverna att kunna skilja på det, men ändå en väldigt bra övning tror jag då dessa elever kan tydligt märka av att det finns skillnader i språket beroende på vem de talar till.
Jag håller helt med er här, att det antagligen inte finns 1 rätt svar utan kan variera från fall till fall vad som passar bäst. Rent spontant tyckte jag att det lät som ett otroligt bra alternativ att ha förberedelseklass/lektioner under heldagar då och då och inte som ett helt första år.
RaderaPrecis som Ida skriver förstår jag att det kan vara svårt, om inte omöjligt, för nyanlända att i början uppfatta de olika nyanserna i språket. Å andra sidan tror jag på så stor integration som möjligt, att de nyanlända lär sig genom att umgås med svensktalande personer i en vardagsmiljö, precis som ditt exempel med killen som lärde sig mycket under fotbollsträningarna!
Jag tror precis som du Anna att det kan vara svårt för eleverna att uppfatta olika nyanser och de olika variationerna vi har i vårat språk i början om de kommer in i en klass direkt. Dock tror jag att de lär sig mer naturligt om de får integreras med kamrater som har svenska som första språk. De vill ju förmodligen skaffa sig vänner , berätta saker för varandra och därmed försöker båda parterna förstå varandra och de övar med varandra på ett sätt. Som killen i exemplet så ville han ju lära sig att kommunicera på fotbollsplanen och då lärde han sig väldigt snabbt många viktiga ord som behövdes.
Radera
SvaraRaderaHej Amanda!
Det är jätte intressanta frågor som du tar upp. Jag tror att det är svårt att ge ett rakt svar på frågorna om vad som är bäst för nyanlända elever, att starta direkt i en klass eller börja i förberedelseklass. Något som jag tror är ganska vanligt är ändå att eleverna skrivs in i en klass ganska tidigt och har de praktiska momenten ihop med den klass de är inskrivna i, alltså idrott, bild, slöjd osv. för ökad integrering. Men på den skolan UR-programmen berör verkar det som att eleverna även haft dessa ämnen avskilt vilket jag känner blir väldigt fel. Jag tycker även att två år i förberedelseklass låter som väldigt lång tid.
Något jag tänker kan vara viktigt att ha i åtanke när det gäller nyanlända är att denna grupp ofta är en väldigt heterogen och det finns många aspekter som vi kan behöva ta hänsyn till. Här tänker jag bland annat på tidigare skolbakgrund, hur alfabetet på modersmålet ser ut osv. Det finns flera aspekter som kan påverka hur mycket förberedelse eleverna kan tänkas behöva. Dock uppfattade jag det som att rektorn Lina hade detta i åtanke och var väldigt inne på spåret att anpassa all undervisning utifrån elevernas förutsättningar. Hon nämner själv att det är rektorns ansvar att organisera så att eleverna får stöd. Detta tycker jag är jätte viktigt att hon lyfter då stödet från rektorn många gånger är avgörande för lärarnas möjligheter att hantera svåra situationer. Hon nämner även hur viktigt det är att ha tilltro till både elever och lärare vilket blir tydligt när hon säger något i stil med att alla lärare klarar av att arbeta inkluderande men att det finns en viss rädsla hos lärarna.
Frågan om hur läraren ska göra om nyanlända känner en stress för inlärningen eller känner ett utanförskap i klassen är svår. Just den delen med utanförskap beror ju på vilken typ av utanförskap det handlar om, om det är för att hen inte hänger med på lektionerna eller om det handlar om andra saker. Jag tänker här att innehållet i ämnesundervisningen ofta följer den svenska skoltraditionen och sällan används för att göra utblickar eller ta upp diskussioner med eleverna utifrån deras erfarenheter. Här kanske vi har något att jobba med när det kommer till elevernas delaktighet? Men utanförskap kan ju även eleven känna utanför klassrummet, till exempel under rasterna. På den skola där jag haft min VFU anordnades rastaktiviteter ledda av fritidspedagogerna för att motverka detta.
Jag tror inte att det är några problem att tidigt placera nyanlända elever i en vanlig klass om det finns resurser och kunskaper bland lärarna. Däremot tycker jag att det är viktigt att de, vid sidan av den ordinarie undervisningen, får bra undervisning i svenska som andraspråk då det är skillnad på att lära sig ett andraspråk gentemot all lära på sitt modersmål. Det är även en fördel om läraren arbetar språkutvecklande med nyanlända elever i alla ämnen. Eftersom förutsättningarna för språkutveckling ser olika ut beroende på om det är ett förstaspråk eller andraspråk som ska utvecklas krävs olika utgångspunkter i undervisningen. Barn med svenska som förstaspråk har redan en språklig bas de kan fortsätta att utveckla när de kommer till skolan. För en andraspråkselev krävs att de både utvecklar denna bas samt de ämnesspecifika ord som några av skolans ämnen kräver. Detta ställer andra krav både på eleven och den som undervisar.
Jag reagerade också på att de inte hade slöjd och liknande ämnen tillsammans med en klass utan att de var isolerade. Detta tycker jag inte alls är rätt, utan just slöjd, bild och idrott tycker jag absolut att de skall ha tillsammans för att de just ska få möta svenska språket i vardagliga situationer. Även att de fick gå i förberedelseklassen i två år vara chockerande tycker jag.
RaderaPrecis som du skriver så tror även jag att tilltro och stöd är extremt viktiga faktorer för att undervisningen och lärandet skall fungera. Känner inte eleverna någon tilltro till sin lärare tror jag inte att de väljer att lägga för mycket energi på sitt lärande. Stödet från rektorn verkar också vara en faktor till framgång.
Det du skriver om rastaktiviteter låter jätteintressant. Jag tror verkligen att det är viktigt att alla elever får känna en gemenskap såväl i klassrummet som utanför, nästan mer utanför klassrummet. Jag tror att om eleverna känner att de har kamrater i klassen kommer de våga försöka prata mer och mer, vilket i sin tur leder till utveckling av språket. Det viktiga för att förebygga utanförskap tror jag är att skapa ett öppet klimat i klassrummet där sunda värderingar finns. Skapar läraren detta tror jag det följer med ut på rasterna och med hjälp av aktiviteter som du hade på din skola skulle detta underlättas ytterligare.
Ett väldigt intressant inlägg Amanda och super bra tankar har ni andra.
SvaraRaderaJag tror också på det ni skriver om att försöka ha en blandad kompott, med både förberedelseklass och sin egna klass för det finns vissa språkgrunder som eleven kanske behöver för att kunna utvecklas i sin klass och detta kanske inte finns tid till för klassföreståndaren. Samtidigt som eleven kan behövas att utmanas lite för att få använda dessa verktyg till att utvecklas och det tror jag man får genom att höra och använda språket med jämnåriga. Men sen det klart finns det ju många aspekter som spelar in som ni här ovan redan har nämnt, skolgång osv. Jag hade en elev i min VFU klass och eftersom jag var i förskoleklass var det mycket fokus på gruppen och att få igång dens samarbete och här passade det ju alldeles utmärkt att få in denna eleven för här kom hen bra in i gruppen och kunde få utvecklas tillsammans med gruppen. Denna elev hade också en assistent med sig men det var av andra behov men assistenten var från samma religion och kunde både svenska och arabiska, vilket hjälpte denna elev något enormt och hen kunde då få stöd på detta sättet istället och här fanns ingen förberedelseklass. Men en blandad kompott tror jag på.
Jätteintressant Carolina. Precis som du skriver tror jag också att vi behöver variera mellan förberedelseklass och integrering i klassrummet. Att få tala med jämnåriga och höra språket i vardagliga situationer tror jag är avgörande för att utveckla sina språkliga förmågor på allra bästa sätt. Dock behövs det nog den struktur och tid som jag tror finns i en förberedelseklass. Så en kompott mellan dessa tror jag också mycket på.
RaderaIntressant ämne och säkert aktuellt för många av oss i framtiden.
SvaraRaderaJag fastnade också i filmerna om Rektorerna och Lina Axelsson. Jag reagerade på att hon verkligen vågade gå sin väg och tror att det kan fungera om man har en så stark tro på eleverna som hon hade. Hon menade att den yttre bilden påverkar elevernas insida och självbild. Om man istället får känna en tillhörighet så blir inte skillnaderna så stora heller. Dessutom talade hon om att en blandad elevgrupp ger harmoni. Att stödja barnen med intensivträning två dagar i veckan verkade fungera som ett bra komplement och stöd för att eleverna fortare skulle komma in i språk och gemenskap. I boken Normkritiska perspektiv (s. 88) står att en elev förvisso kan lära sig ett språk via undervisning men att eleven också lär sig genom att tala, läsa och skriva med andra elever. Här står också att det mest framgångsrika strategierna är de där undervisningen skapar lärmiljöer där elever både känner sig accepterade av sina lärare och där alla elevröster får komma till tals. Gemenskap och samvaro är viktigt för att lära sig det nya språket.
På min VFU var det övervägande barn med svenska som andra språk. Väldigt intressant och skolan arbetade efter tvålärarsystemet som vi kunde se i filmen Rektorerna. I Norrköpings kommun där jag bor så arbetar man mycket enligt SOL (Språk och lärande). Det innebär att alla förskolor och skolor i Norrköpings kommun ska gå kurs i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för att öka måluppfyllelsen. Jag fick själv chans att testa lite övningar och boken som de utgår från är Stärk Språket-Stärk lärandet (Gibbons). Här finns en del övningar som fungerar väldigt bra i en SVA klass.
Det jag reagerade på även i filmen var just det du tar upp Therese, det här med att språket inte alltid ser likadant ut och att det naturligtvis också kan bli problematiskt både för oss som lärare och för eleverna. Det tog Axelsson förhållandevis lätt på då hon svarade att SVA elever ju kan tänka lika bra. Det är såklart sant men visst kan det ställa till problem, till och med i matematiken där man i andra länder inte skriver eller ställer upp talen likadant. Kanske var det ändå Axelssons positivitet och hennes sätt att se på allt som lösningar, som gjorde att resultaten också blev bättre? Jag tror att vi genom att ha tydliga mål och en tro på eleverna också stärker dem precis som Lina Axelsson menar och tycker att inkludering med det stöd som skolan i Södertälje erbjöd verkar vara positivt.
Jätteintressant! Jag tyckte det var väldigt intressant hur hon verkligen försökte skapa en positiv bild utav skolan, för att det i sin tur skulle skapa en positiv självbild hos eleverna.
RaderaVad kul att du ändå hade en större inblick om det Lina pratade om, då du mött mycket utav de hon pratade om. Just Gibbons bok har jag sett att många lärare använder sig utan och är något jag bestämt mig för att titta tillbaka i.
Precis som du skriver så finns det många svårigheter, men jag tror också att det var Linas engagemang och positiva syn som gjorde att de nästan nådde målen. Jag tror som du att det är väldigt viktigt med tydliga mål och en väldigt positiv inställning för att skapa goda relationer och bra kunskapsutveckling.
Det här är så angeläget, eftersom många nyanlända kommer till skolor och de behöver tas om hand på bästa sätt. Snart även av oss. Rektorsfilmerna om Lina och hennes pedagogiska ledarskap var intressant och sättet att stärka elevernas kunskaper i svenska, matte och engelska genom att intensivläsa tyckte jag vara bra. Jag håller med dig Amanda att om man ofta förstärker och pratar om elevens positiva egenskaper så speglar det av sig i elevens självbild tillslut och de tror mer på sig själva och blir mer motiverade. Jag tror också att en fin skolmiljö har positiv effekt på lärandet.
SvaraRaderaJag vet egentligen väldigt lite av undervisningen i förberedelseklass, jag har sett bara sett korta inslag på TV och egentligen aldrig fördjupat mig i verksamheten. Jag arbetar själv på en mångkulturell skola där det finns tvålärarsystem och jag ser fördelar med det, framförallt planering och utvärdering av undervisning och att stötta elever.
I ämnet svenska är textsamtal mycket genomtänkta med bilder, förklaringar och jag ser inga hinder att nyanlända skulle kunna börja i en skolklass direkt. Jag tror snarare det gör att språket utvecklas fortare och ju yngre barnet är desto lättare lär det sig. Däremot tror jag eleven behöver mycket stöd av en lärare och förstående klasskamrater som ger eleven extra tid. Rektor Lina nämnde att eleverna är ju inte utan språk när de kommer, de har sitt modersmål och sina tankar och det hjälper dem att förstå utifrån bilder, sammanhang och situationer.
I Gibbons bok minns jag att jag läste att just att grupparbeten gynnade Sva-elever. Samtidigt läser jag i Lärare som ledare att grupparbete som arbetsform har minskat trots starka vetenskapliga bevis till förmån för individuell tid (Berg m.fl. 2012, s. 102). När jag också läser om hur gruppdynamik, arbetsfördelning och engagemang i uppgifter påverkas av hur läraren planerar grupper och uppgifter förstår jag att det behövs mycket organisation för att nå dit man vill med gruppen. Eva Chirac skriver att "Samarbetets effekt genom diskussioner i grupparbeten förklaras av att eleverna formulerar och reflekterar över sin egen förståelse samtidigt som den prövas mot övriga gruppmedlemmars" (Ibid). Vad tänker ni om grupparbeten, själv blev jag förvånad över att arbetsformen har minskat. Både självständigt arbete liksom arbete tillsammans med andra behövs för att utveckla ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap (Skolverket, 2011, s. 9).
Jätteintressant att du ger en liten inblick i klassrummet och att du just arbetar med tvålärarsystem som Lina pratade om. Jag har heller ingen erfarenhet utav förberedelseklass, men skulle gärna vilja få en större inblick i hur det fungerar och hur det skiljer sig från en skolklass. Jag blev väldigt förvånad över hur lite grupparbeten det faktiskt är i skolvärlden. Det var ingenting jag reagerade över under min VFU, men nu efter att ha läst och hört mycket om grupparbeten blir jag väldigt förvånad. Grupparbeten är väldigt bra för samarbetsförmågan som eleverna kommer behöva ha hela livet. Jag tror också att eleverna lär sig väldigt mycket av varandra och känner en större motivation om de arbetar tillsammans med sina kamrater. Dock kräver grupparbeten, som du skriver, väldigt mycket utav läraren eftersom det krävs stor eftertanke kring grupperna, gruppstorlek och så vidare. Trots att det kräver väldigt mycket av oss som lärare tror jag att det är väldigt viktigt att vi för in mer grupparbeten i skolan, eftersom denna arbetsform har visats gynna våra elever mer än andra arbetsformer (Berg, Sundh & Wede. 2012. s.102).
RaderaVäldigt intressant att se filmerna om Lina Axelsson och hennes arbete på Ronnaskolan. Vilken målmedveten och viljestark person hon verkar vara, lite väl mycket med i allt men hon nådde (nästan) målet hon hade satt upp. Elevernas status höjdes och de började tro på sig själva, en fantastisk utveckling mot ett verkligt mål som alla kunde se.
SvaraRaderaJag har inte så stor erfarenhet av att arbeta med nyanlända elever men kan tänka mig att det måste vara frustrerande att sitta i klassrummet och inte förstå vad resten av klassen pratar om. På min VFU fanns flera elever med annat modersmål och de hade inte varit i Sverige så länge. Jag uppfattade att de var väldigt vetgiriga och ville lära sig mer och det skulle hända fort, helst igår. Det fanns tillgång till modersmålslärare på olika språk men det var inte så mycket tid de tillbringade i klassen, ca 2-3 timmar i veckan. Min erfarenhet var att de andra eleverna med samma modersmål hjälpte till att tolka lite när det behövdes, annars räckte det många gånger med kroppsspråk och tydlighet.
I min kommun tillbringar nyanlända elever 8 veckor på förberedande undervisning för att sen integreras i vanlig klass. Det kan tyckas vara en kort tid men det verkar fungera bra efter vad jag har förstått. I min VFU-klass fanns en elev som hade kommit till klassen i oktober så hen hade varit där i drygt 4 månader. Hen talade arabiska, turkiska och lite engelska när hen började i klassen och svenska förstås nu 4 månader senare. Hen var inte rädd att det skulle bli fel utan pratade på och det har gett resultat. Hen har inte grammatiken ännu men hen kan göra sig förstådd och hänger med i undervisningen. Hen har intensiv-tränat läs och skriv varje dag med efterföljande läxa att läsa/skriva hemma för att stadfästa sina nya kunskaper och det verkar vara en bra metod att använda med nyanlända elever.
Verkligen intressant det du skriver. Sådana elever som du mötte, som verkligen vill och som verkligen försöker, är ju verkligen kul att träffa. Jättekul att kunna se att de vågar ta plats och inte känner sig stressade över att göra fel. Jag tror att när eleverna vågar prata och vågar testa, det är då de utvecklas på allra bästa sätt.
RaderaJag tycker det är jättespännande att det skiljer så mycket kring förberedelseklasserna, alltså hur länge de går i dessa klasser. På några skolor får de direkt börja i en klass, i andra får de gå förberedelseklass i flera år och i din skola fick de gå i 8 veckor. Det skulle vara kul att se hur det skiljer sig mellan skolorna och vad de som går i förberedelse klass i flera år får lära sig jämfört med de som fått börja en klass direkt.
Vad spännande att få ta del av hur det går till på olika skolor som ni andra berättar om då detta verkligen är ett högaktuellt ämne. Det låter ju otroligt bra med en förberedande klass på ett par veckor eller som i filmen med rektorn Lina att man hade några heldagar i veckan. Min tanke är hjälp! Och nästa tanke är hur ska man gå tillväga? På min VFU skola så saknade man både förberedande klass samt avsatta dagar i veckan för dessa elever. På sin höjd hade man en tolk en dag i veckan vilket var på tok för lite. En flicka i åk tre hade börjat i klassen under höst terminen och under vårterminen hade en kartläggning över hennes ämneskunskaper ännu inte skett. Dessutom saknades en plan över hur man skulle arbeta språkfrämjande eller utvecklande med henne. Hon satt dag in och dag ut med en ipad och spelade olika språkutvecklande spel/program som man egentligen inte hade ett syfte med och lektionerna med helklass anpassades inte alls till henne utan det kördes på i vanlig takt. Flickan var så uppenbart utanför gemenskapen i klassen. Min tanke är hur man ska anpassa undervisningen med dessa förhållanden, de övriga eleverna måste ju vidare hur gör man som ensam lärare och utan resurser?
RaderaDet är väldigt intressant att se hur det skiljer sig skolorna emellan, jag undrar bara då vilket sätt fungerar bäst egentligen? Jättesvårt att veta eftersom det skiljer sig så himla mycket tycker jag. Under min VFU hade jag också en elev som endast bott i Sverige i något år, men jag såg inte att de gjorde något speciellt för att han skulle lära sig bättre. Dock lyckades han få en tolk, sista veckan på min VFU, som skulle finnas som stöd för honom, dock var hon endast med vid vissa tillfällen. Denna elev lärde sig dock kanske bra på egenhand och jag märkte ingen utanförskap, utan alla hjälptes åt och han hade många kamrater i klassen som stöttade honom. Det är jättetråkigt att höra om elever som hamnar i ett utanförskap, som din elev hade gjort. Jag tror det är väldigt lätt att dessa elever kan hamna där och därför är det så himla viktigt att vi lärare har hög kunskap inom detta ämne. Dock är det väldigt svårt att veta hur man på bästa sätt undviker detta eller vilket sätt som är bättre än det andra.
RaderaJag tyckte det var mycket intressant att se filmerna om Lina Axelsson på Ronnaskolan. På något vis kändes det så skönt att se en person ha sånt "driv" att vilja förbättra det som inte var så bra. Det pratas ju och skrivs ju hela tiden om att det går sämre för svenska elever i PISA undersökningar med mera, och det kändes bara så skönt att se att det faktiskt finns människor som vill förbättra och inte bara struntar i det. I den sista delen tyckte jag det var väldigt intressant när Lina själv berättade om när hon sökte jobbet som rektor på Ronnaskolan. Hon sa då att de som skulle anställa henne fick det att låta som om att det var omöjligt att få denna skola att resa sig från botten. Jag tror vi behöver fler målmedvetna människor som Lina i skolansvärld, man såg ju bara vilken höjning de kunde göra på bara ett par år!
SvaraRaderaDet är spännande frågeställningar som du ställer i slutet av ditt inlägg. Jag har själv erfarenhet av att jobba med nyanlända. Det var under förra året jag jobbade 50% på en skola i förberedelseklass, men eftersom jag endast arbetade 50% (3 dagar i veckan) så hade även eleverna en klasstillhörighet där de var under den tiden jag inte fanns på plats. Jag tror att detta hjälpte eleverna enormt! För jag tyckte själv att deras språk utvecklades snabbt. Samtidigt tyckte de att det var väldigt skönt att få komma till mig och arbeta ett par timmar i veckan för då kunde de få den hjälp de behövde eftersom klassläraren har ett x-antal andra elever att ta hänsyn till och hjälpa också. När de fick komma och arbeta i fbk kunde de få det stöd de behövde. På den här skolan fick eleverna individuell tid med mig eller så arbetade vi i mindre grupper om 2-3 elever. Det arbetssättet såg jag väldigt positivt då eleverna kunde träna på det som just de behövde träna.
Så för att svara på din sista fråga så tror jag det är en fördel för andraspråkselever att slussas ut i klasserna men att de ändå får ett par timmar i veckan att jobba i FBK med en lärare som kan ge dem det stöd de behöver (ungefär så som Lina valde att arbeta på Ronnaskolan).
Jag tyckte också att det var jättekul att se det drivet hon hade och att hon verkligen hade ett mål med att arbeta som rektor på just Ronnaskolan. Hon såg det mer som en utmaning än en omöjlighet och det tycker jag är jätteviktigt att man som rektor, men också personal, kan göra. Jättekul också att hon nästan nådde sina mål, vilket visar att det faktiskt inte var en omöjlighet, utan eleverna behövde bara tilltro och motivation.
RaderaVad roligt att du har erfarenhet av just det Lina pratade om. Det verkar vara ett väldigt bra sätt tycker jag, att låta dessa elever gå i en klass och under vissa dagar gå i en förberedelse klass. Kul att du hade positiva erfarenheter av just det arbetssättet.
När jag var på min första VFU så kom det två elever från förberedelseklassen till min VFU-klass. De kom till klassen efter lunch, två-tre dagar i veckan. Det kändes ibland som de kom och ”satt av” tiden, bara för att de skulle vara i en klass och de fick göra lite små uppgifter, inte samma som de andra i klassen gjorde. Det kändes som om läraren inte hade ”tid” för dem. De kunde prata lite svenska. Det var inte så mycket lärare-elev eller elev-elev kontakt som jag skulle vilja ha sett. Nu kan jag ju inte svara på hur det blev efter min VFU, om det blev bättre när de hade varit i klassen ett tag. Det var inte många gånger som jag hörde att de pratade när jag var där. Här skulle jag önska att det blev en övergång där någon lärare/pedagog från förberedelseklassen kunde vara med, kanske inte hela tiden, men någon gång då och då. Jag skulle också vilja ha sett att de hade mer delaktighet och kontakt med sina klasskamrater och att läraren hade gett lite mer utmaningar till eleverna (från förberedelseklassen). Läraren kunde ha haft lite samarbetsövningar/aktiviteter så att de fortare kom in i klassens gemenskap.
SvaraRaderaAmanda, jag hade inte kunnat ha formulerat det bättre och du skrev precis det jag tänkte: ”Jag tror att om eleverna känner att de har kamrater i klassen kommer de våga försöka prata mer och mer, vilket i sin tur leder till utveckling av språket”.
En av eleverna sjöng en sång för mig på sitt hemspråk, den var nog 6 minuter lång. Det fick mig att reflektera över hur svårt det ändå måste vara att sitta och lyssna och inte förstå mycket av vad som sägs. Man hör ord, men vet inte vad de betyder eller sätta dem i ett sammanhang. Det var en fin sång och jag blev nyfiken vad den handlade om. Det fick mig också att tänka på att när man har elever som kommer från en förberedelseklass, att man använder mycket bilder i undervisningen.
Vad spännande att se en annan del av det här sättet att ta in eleverna på. Det blir nog tyvärr lätt att de bara sitter av tiden eftersom de inte förstår vad de andra säger och då försvinner ju hela poängen med att integreras med sina klasskamrater. Jag tror det är viktigt att låta eleverna få vara med i mer vardagliga sammanhang där de faktiskt får prata med sina kamrater och där de måste hitta ett sätt att förstå varandra, annars blir det ju bara att de sitter och lyssnar utan att få någon större förståelse. Precis som du skriver tror jag bilder är ett väldigt bra komplement för att förtydliga innebörden för eleverna, även kroppsspråket tror jag är väldigt viktigt.
Radera