Barn är en utsatt grupp i många
situationer och kanske extra utsatta just på Internet. För ett x
antal år sedan var detta inget problem men i dagens samhälle där
tekniken har en sådan pass viktig roll blir problemet högaktuellt.
Allt fler skolor låter eleverna vara uppkopplade och frågan är hur
pass stor kontroll skolpersonalen faktiskt har över elevernas
surfande.
Jag har lyssnat på en intervju på UR (https://urskola.se/Produkter/192651-Didaktorn-De-destruktivt-valuppfostrade-barnen) där Elza Dunkel pratar om hur väluppfostrade barn löper större risk att drabbas av sexualbrott på Internet än andra. Detta var något jag inte reflekterat över innan men hon har så rätt i det hon säger.
Elza benämner det som Destruktiv väluppfostran, vilket innebär att väluppfostrade barn tidigt lär sig att inte ljuga och de ska lyssna på vuxna. Hon gav ett exempel på en sådan situation under intervjun där hon beskriver ett samtal mellan ett väluppfostrat barn och en pedofil. Pedofilen säger att barnet ska klä av sig och trycker på att barnet har lovat (trots att hen aldrig gjort det). Barnet som lärt sig att inte säga emot vuxna klär av sig just för att hen inte vill bryta ett löfte. I detta läge hade antingen en lögn varit på sin plats eller att barnet agerar utifrån sin känsla: Nej, det här vill inte jag. Problemet för dessa barn är att de lärt sig att bortse från sina egna känslor, vad de vuxna anser har blivit viktigare.
Självklart
är det viktigt att lära barnen att vara ärliga, men samtidigt
kanske det är minst lika viktigt att lära dem att en lögn vissa
gånger kan vara helt okej. Tyvärr är det nog så att vi vuxna
verkligen propsar på att lögner är fel trots att vi själva kan
dra en vit lögn utan att lägga någon vikt vid det.
Hur kan man då arbeta med denna
problematik i skolan? Hur får man eleverna att verkligen agera
utifrån sin känsla när man i andra situationer förmanar dem att
göra som de blivit tillsagda?Nedan är ett klipp från polisen som riktar sig direkt till unga.
Det som är så svårt med detta ämne att ju att det är svårt för oss vuxna att kunna "sätta oss in i" hur det verkligen ser ut idag. Detta problem fanns inte på samma sätt när vi var små, utan är något som kommit och ökat de senaste åren. Dock är man ju medveten om problemet, helt klart.
SvaraRaderaJag lyssnade på denna podden från P3 Dokumentär för inte så länge sedan, om en 13-årig tjej från Kumla som hoppade framför tåget efter att hon blivit nätmobbad och även utnyttjad av en äldre man via internet. Väldigt hemsk historia men jag tror den kan vara värd att lyssna på, för den ger en bra inblick i hur det kan se ut idag: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/855636?programid=2519
Men jag är lite inne på samma tanke som du har Erica, att man får prata om vikten av att lyssna på sin magkänsla. Förut pratade man mycket om att barn inte ska följa med främmande människor, eller ens prata med främmande människor hur som helst. Nu behöver man även vara tydlig med att dessa främmande människor finns inte bara på stan eller i busskuren, utan även indirekt i barnens egna rum och de måste vara försiktiga och lita på sin magkänsla.
Tyvärr tror jag också att mycket handlar om bekräftelse, precis som polisen i klippet pratar om. Jag tänker också att detta även kan vara en viktig grej att ta upp på ett föräldramöte - vikten av att ha koll på vad ens barn gör på internet. Så man på detta sätt kan bekämpa problemet både hemifrån och i skolan.
Ja, föräldrar och lärare är garanterat väldigt noga med att prata med barnen om att de inte får följa med eller prata med främmande människor, det glöms nog lätt bort att förövarna faktiskt finns på Internet också. Kanske just för att det problemet inte fanns i samma utsträckning när vi själva var yngre och det var inte något som våra föräldrar eller lärare behövde oroa sig för.
RaderaJag håller med om att det är viktigt att ta upp problemet på föräldramöten just för att föräldrarna ska bli påminda gång på gång.
Jag tror att det är just där problemet ligger att de vuxna idag inte är insatta i den värld som unga har på internet, utan de slänger med varningsord med saker som man hört kan hända.. När nästa generation blir vuxna kommer nog vi förstå problemen på ett annat sätt. Jag tror att du som lärare (om du inte är insatt och uppdaterad i sociala medier och nätmobbning) bör ta in en föreläsare eller en person utifrån som kan nämna de platser/webbsidor där barnen vistas och vad de kan tänkas skriva för att de ska förstå. Jag vart den personen som fick prata med min gamla VFU klass om detta då min före detta handledare inte kunde nånting om ämnet. De va först då när jag förklarade hur en vuxen kan skapa en låtsas profil på instagram och vad man kan ljuga och skriva om som de faktiskt förstod allvaret och att det kan hända vem som helst. Det vart på riktigt.
RaderaGör det till ett rollspel tänker jag, du som lärare blir utsatt för någon form utav obehaglig situation och diskutera öppet med klassen om vad man bör göra. Hur känns det i magen, vad tänker man? Osv. Sätta ord på känslorna, så kanske de kommer ihåg de om de själva hamnar där.
Eller va tror ni? /Amanda Kvick
Jättebra tips Amanda, både det om att ta in en föreläsare till klassen som kan sin sak men också att använda rollspel för att barnen verkligen ska förstå.
RaderaJag håller med ovanstående om att det är viktigt att prata med föräldrarna om hur viktigt det är att vara med och styra över vad barnen gör på internet. Vid de föräldramöten jag varit med på är även detta något som lyfts, problemet där kan dock vara att det ibland är väldigt få föräldrar som dyker upp på föräldramötena. Därför tror jag att det är viktigt att vi även i skolan "undervisar" om detta. Jag tänker att det skulle kunna beröras när vi arbetar med källkritik. Något som ska beröras bland annat i ämnena svenska och samhällskunskap.
SvaraRaderaUnder min VFU uppstod ett problem runt en elev som blivit kränkt på sociala medier. Detta var i en tredjeklass och eleven hade fått flera riktigt elaka kommentarer på instagram. Eleven ville därför inte gå till skolan och detta gjorde så klart att elevens föräldrar kontaktade skolan och ville att de skulle ta i tu med problemet. Självklart blir det så att dessa problem även följer med till skolan. Men något jag reagerat över här och som jag personligen tycker att skolan skulle trycka på och uppmärksamma föräldrarna på är att det faktiskt är åldersgräns på sociala medier. På instagram t.ex. är åldersgränser 13 år, vilket innebär att en tredjeklassare inte alls borde använda sig av det. Här anser jag att den delen av ansvaret ligger på föräldrarna.
Men nu var det ju egentligen inte mobbing och kränkningar inlägget fokuserade på utan framförallt det här med väluppfostrade barn som lärt sig att vara ärliga och att inte säga emot vuxna. Rent spontant tänker jag att det är sådant som kan beröras i samband med värdegrundsarbete och då vi arbetar med normer och värden. Bland annat står det i läroplanen att skolans mål är att varje elev tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling samt att alla som arbetar i skolan aktivt ska motverka diskriminering och kränkande behandling av individer och grupper (Lgr 11, s. 12). Sexualbrott på internet är till exempel något som jag anser vara en kränkande behandling. Precis som vi lär eleverna att inte kränka andra behöver vi även fokusera på att det inte är ok att andra kränker dem. Även att vi gör dem medvetna om vilka risker som finns om de är aktiva på sociala medier. Sen överlag så tycker jag att det är viktigt att lära barnen att ha respekt för andra, både vuxna och andra barn, och att en till exempel bidrar till en bra arbetsmiljö i skolan. Men mycket av detta tror jag kommer genom att aktivt arbeta med och utifrån värdegrunden, att eleverna görs delaktiga i arbetet, samt att vi vuxna föregår med gott exempel.
Ett så viktigt inlägg du skrivit och verkligen skrämmande att det är så. Det hade jag ingen aning om att det är de väluppfostrade barnen som löper mest risk att drabbas av pedofiler. Vid den första VFU-perioden, berättade rektorn vid ett möte att det var en flicka på skolan i årskurs 5 som drabbats av detta hemska via chatten och sedan blivit hotad till att träffas och råkat illa ut. Fruktansvärt att det finns dessa människor som går in för att lura och hota barn.
SvaraRaderaPrecis som Elza Dunkel sa, behöver vi uppfostra barnen så de lär sig att skydda sig själva och inte bara ta hänsyn till sin omgivning. Det var ett jättebra exempel som hon sa att barnen kan få lära sig att en lögn kan vara okej vid exempelvis när de chattar med en person och det börjar kännas obehagligt och att då ljuga med att mamma eller pappa kommer in i rummet, fast det är ensamma hemma. Något som också är viktigt att prata med barnen om, är att man alltid finns där om de behöver prata med en vuxen, både som lärare och förälder och att det kan handla om vad som helst.
Jag håller med Frida att detta är ett svårt ämne att förstå och vi vet om problemet, men tyvärr händer det alldeles för mycket som aldrig kommer fram eftersom barnen är för rädda för att berätta för någon. Tyvärr har jag inget bra svar på dina frågor i slutet, men läste någonstans (kommer inte ihåg var) att man som förälder inte bara ska fråga sina barn hur dagen i skolan varit, utan även fråga dem hur dagen varit på internet. Det kanske man även ska prata om i skolan, kanske göra en skrivuppgift, där de får berätta om vad de gör på internet.
Stackars flicka! Hoppas verkligen att de fått tag i förövaren.
RaderaAtt ljuga om att en vuxen kommer in i rummet var ett väldigt bra exempel på en lögn som inte bara är okej utan som även kan fungera som ett skydd. Som Elza Dunkel sa i intervjun så ryggar säkerligen förövaren om hen misstänker att en vuxen kan se vad som skrivs på skärmen.
Intressant ämne som jag inte har reflekterat över tidigare. Tycker att ni lyfter fram många viktiga tankar i inlägget samt kommentarer som man faktiskt behöver att själva tänka till om. Jag är också inne på det spåret som Camilla skriver, att man behöver prata med barnen om att man alltid kan vända sig till en vuxen - men samtidigt så är det ju definitivt inte helt säkert att de vill öppna upp sig ändå. Tänker då på allt vi lärde oss under samverkansdagarna kring vilka barn öppnar upp sig för, kamrater stod väl högst upp har jag för mig och kanske någon nära släkting - professioner kom längre ner på listan.
SvaraRaderaPå samverkansdagarna fick jag ett tips om en bok som heter "Hon & Han" och jag TROR att det är den som är skriven av Katarina von Bedrow. Den handlar i alla fall om en tjej i mellanstadiet och hennes önskan av att vara populär, det är när hon börjar skriva med en kille på Facebook och som hon sedan stämmer träff med som hon upptäcker att hon egentligen har skrivit med en äldre man. - Jag tänker att sådana böcker är ett nära sätt att visa barn på vad som kan hända på internet? Boken riktar sig ju till mellanstadiet och om jag hade haft barn så är det möjligt att jag hade gett den en chans.
Det är så skrämmande att vi ändå är så många som inte reflekterat över det här tidigare. Vi lär barnen att inte ljuga och att göra som de vuxna säger, ändå kan det vara just det som gör att vissa barn riskerar att fara illa.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaEtt intressant inlägg och jag får hålla med om att jag inte heller har reflekterat speciellt mycket över det. Man kan förstå att det är vanligare idag med tanke på att allt fler använder internet och under längre tid. Det är samtidigt både skrämmande och oroväckande. Som Frida nämnde är det nog svårt för oss vuxna att sätta sig in hur det ser ut idag. Det såg inte riktigt ut så om man backar tillbaka till vår egen barndom. Det kan också vara det som gör att det blir så svårt. Alla vuxna idag är inte tillräckligt insatta i vad som händer. Barnen är kanske inte heller medvetna om vad som kan hända eller vart gränserna går.
SvaraRaderaJag tror det är viktigt att prata med eleverna om detta med hänsyn till deras ålder som Elza Dunkels nämner. Att skilja på att göra vad man vill och den känslan som inte känns rätt. Arbete kring värdegrunden i samband med detta kan vara en idé. Vi vuxna måste också börja fundera över vår övermakt och inte alltid försöka se barn som de mindre människorna. Vi lär dem att inte ljuga som vi vuxna oftast gör ändå. I klippet fick man verkligen höra hur vuxnas inflytande kan göra så att barn far illa.
Malin Lamberg:
SvaraRaderaVäldigt bra inlägg Erica, även att vi tillhör “internets generation” tror jag knappt vi förstår hur mycket som händer där särskilt när det kommer till utsatthet och pedofili. I och med din fråga tänker jag dock att det ena inte måste utesluta det andra varken i hemmet eller i skolan. I så mycket av vår litteratur står det ju om att ge barnen chans att få utvecklas som individer och att de ska få lov att känna och uttrycka sig. Jag tänker att “även” väluppfostrade barn som får lära sig vad som är rätt eller fel och att man inte ljuger för vuxna osv, får känna känslor! Bara för att man är väluppfostrad och inte ljuger för vuxna behöver inte det utesluta att man har rätt till att berätta sina känslor angående det man stöter på. Det tror jag är viktigt för oss som lärare, att man hela tiden bjuder in elevernas tyckanden och tänkanden även om det är läraren som “bestämmer”. Genom att visa att barnens åsikter betyder i sammanhanget så visar man också att deras känslor är viktiga, därmed tror jag att det byggs ett förtroende och barnen vågar säga vad de känner. Bara för att eleverna måste lyssna på oss vuxna när det gäller skoltid utesluter det ju absolut inte att de har rätt att uttrycka vad de känner. Att ständigt arbeta med att barnen får stå för sina åsikter och sätta ord på sina känslor tror jag kan göra mycket.
När det gäller internet tror jag även där på att prata om det med barnen men också med deras föräldrar så att man är involverad, precis som ovanstående säger.
Jag har också sett filmen där Elza Dunkel berättar om ”de väluppfostrade barnen”. Det är inte bara på internet som dessa barn far illa. Det räcker bara att de går till närområdet. Oftast så hamnar dessa barn som är ”snälla ” som mobbningsoffer eller blir ofta kränkta. De vet inte hur de ska skydda sig mot andra för de är vanna vid att säga sanningen och inte skydda sig mot angrepp. Jag har träffat några personer som är uppfostrade på detta sätt. De hade en svår barndom då andra utnyttjade deras ”snällhet” och ”omtänksamhet” medan de sedan lämnades ensamma och förkrossade. Ibland tror vi föräldrar att vi gör saker på rätt sätt när vi försöker skydda våra barn för allting och gör dem super väluppfostrade. Internet har bara fört människorna frän längre avstånd närmare varandra, inklusive de individerna som vill andra illa.
SvaraRaderaJa här har vi som lärare en viktig roll, givetvis tillsammans med vårdnadshavare och andra vuxna. Jag tror att värdegrunden är väldigt viktig att arbeta med kontinuerligt under hela skoltiden och att hela tiden lyfta dessa frågor till ytan. Vi som arbetar med de minsta skolbarnen kanske inte diskuterar pedofiler och sexuella trakasserier i dess rätta benämningar men det är ändå viktigt att de får veta att alla människor inte vill väl. Jag tänker på integritet och att våga säga nej, precis som du skrev i inlägget så ska ett barn inte vara så väluppfostrat att det inte kan säga nej till saker de inte tycker känns okej. Det är ju 1000 gånger viktigare att lära barn att älska sig själva och att de bestämmer själva över sin kropp. /Malin
SvaraRaderaSom många andra säger är det ett aktuellt ämne och viktigt att vi lärare arbetar kontinuerligt med det. För att eleverna ska vara medvetna om hur andra människor kan ta kontakt med dem och hur lättillgängliga de är på internet måste vi också undervisa eleverna om hur de kan skydda sig och minska risken för att vi utsatta på socialamedia.
SvaraRaderaDet handlar inte bara om hur de kan bli utnyttjade av vuxna men också hur de behandlar varandra på de socialmedierna. Eleverna behöver återkommande "lektioner" kring hur de de kan uppfattas på internet. Nätmobbningen har blivit väldigt stort under de senaste åren utan att vi vuxna har hängt med i svängarna. Vi måste uppdatera oss för att kunna diskutera webbsidorna som är aktuella för barnen. Många gånger när man jobbar på skolor är det flera lärare som inte vet vad vissa sidor är/innebär vilket är förståeligt men jag tror det är viktigt att vi har bra koll för att eleverna ska lyssna på oss. Har inte vi någon aning om vad det de olika sidorna är kan eleverna ha svårt för att ta åt sig av det vi säger om de olika socialamedierna.
Ett otroligt viktigt ämne som jag inte heller reflekterat över tidigare. Som Malin skrev så kanske man inte går in på samma sätt och pratar om sexuella trakasserier och sociala medierna med nätmobbning är oftast inget det börjat med i våra låga åldrar. Men Det här med att det faktiskt finns ondska och att alla inte vill en väl tror jag är väldigt viktigt att diskutera med barnen. Om känslan är fel och det inte känns bra inom oss så ska man säga ifrån, det ska kännas bra inom oss. Ett exempel som jag upplevde på en skola var med en elev som var väldigt ärlig. I barngruppen hade det diskuterats ärlighet och att man alltid ska vara ärlig vilket blev lite tokigt när en av pojkarna säger att han tycker att en flicka i barngruppen är ful då hon tappat alla sina tänder. Lärarna blev arga men han förstod ju inte varför då han bara varit ärlig. I en sådan situation får man ju prata om att det inte alltid är ok att säga vad man tycker, speciellt om det kan såra någon annan.
SvaraRaderaMen det blir ju helt klart väldigt motstridigt för barnen att tala om att alltid vara ärlig MEN ibland kanske en vit lögn är på sin plats.
Tror som några andra skrivit innan att man måste jobba med att uttrycka känslor för att skapa förståelse hos eleverna, och just det här med när en känsla inte känns bra.
Otroligt viktigt ämne som du tar upp. Jag blev själv förvånad över att det var just lydiga, väluppfostrade barn som råkar illa ut på internet. När jag har lyssnat på Didaktorn och hunnit reflekterat över vad Elza Dunkels pratar om kan jag ändå förstå att just dessa barn råkar illa ut. Att barnen ska göra de vuxna till lags och inte säga emot. Det är hemskt egentligen. Jag tror att mycket av den uppfostran kommer hemifrån och att lärarna i skolan måste upplysa på föräldramöten om vad som händer där "ute".
SvaraRaderaJag såg ett annat TED talk klipp från hennes blogg om att vara anonym på nätet, vem man faktiskt pratar med och vad man lämnar ut. Det är inte så troligt att jag skulle bli vän med någon på t.ex. Facebook om denne inte hade någon profilbild eller lite info om sig själv. Något hon sa var "What goes online stays online", det stämmer och vi pedagoger har i uppgift att ge elever kunskap om att vara källkritiska och försiktiga "ute" på nätet.
Som många tidigare har skrivit, ett väldigt viktigt ämne som känns aktuellt.
SvaraRaderaSom er andra så har slogs jag också av det Elza Dunkels sa om väluppfostrade barn, men jag förstår hennes resonemang. Om man ständigt är lydig och inte är van att säga ifrån, van att bestämma själv ja då är det säkerligen lättare att manipuleras.
Jag tror att vi inom skolans värld tillsammans med vårdnadshavare har en stor möjlighet att informera barn om vad som kan hända på nätet genom att föreläsa om hur man uppför sig, vad som kan hända på nätet, hur saker och ting som man skriver blir offentligt och kvar för alltid etc. Och på så sätt motarbeta nätmobbning samt skydda barn mot angrepp och för att bli utsatta för brottslighet.
Jag kommer från södra Närke och 2013 tog tyvärr en 13 årig flicka livet av sig i Kumla efter att blivit utsatt för brottslighet på nätet. Det finns en P3 Dokumentär om händelsen som jag rekommenderar alla att lyssna på. En sak som jag reflekterade över när jag lyssnade på dokumentären är hur svårt det kan vara att som vårdnadshavare skydda sitt barn på nätet, utan att inkräkta på barnets integritet. Var går gränsen?
Jag anser att man som barn måste få utforska saker på egen hand, och om en förälder lägger näsan i blöt, förbjuder vissa sidor på nätet, blir man som barn inte ännu mer nyfiken?
Det är svårt, och jag har inte något enkelt svar. Men jag tror som skrivet att vi i skolan tillsammans med vårdnadshavare kan arbeta aktivt för att motarbeta nätmobbning samt skydda barn mot angrepp och för att bli utsatta för brottslighet.
Här är en länk till P3 Dokumentären- Kumlafallet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/855636?programid=2519
SvaraRaderaDet är tråkigt att tekniken har medfört detta problem i dagens samhälle. I min kommun får alla elever från årskurs 4 en alldeles egen Ipad som de förfogar över och visst hjälper verktyget till i skolan men på hemmaplan kan skolan inte styra vad som sker via Ipaden. Då är det jätteviktigt att föräldrarna blir medvetna om de risker som sociala medier faktiskt kan skapa. Även om varje elev i min kommun från årskurs 4 får en Ipad så måste jag erkänna att det pratas väldigt lite om vad som kan ske på nätet. Oavsett skola i Sverige som ger eleverna ett sådant verktyg bör också tänka på att lär ut mer om vad sociala medier kan medföra för risker.
Jag tycker att rollspel som Amanda skriver i kommentarerna verkar som ett mycket bra sätt att ta upp situationer och sätta eleverna i diskussion. Genom att konkretisera situationer kan eleverna förmodligen sätta en känsla på vad som är rätt och fel när det kommer till verkligheten. Det är också viktigt att involvera föräldrarna och göra dem medvetna om att deras barn kan bli utsatt om de inte har koll i hemmet.
Jätteintressant det som du skriver om att väluppfostrade barn lättare kan bli utsatta just för att de är väluppfostrade. Tanken på att väluppfostrade barn som verkligen tagit till sig att lita på vuxna kan vara negativt i vissa situationer är skrämmande.