I levd demokrati kan vi läsa om hur elever tycker klassrumsmiljön
är styrd åt ett visst håll och att eleverna har svårt för att uttrycka sina egna åsikter
och känslor. De menar att det förs många gruppsamtal men gruppsamtalen är
styrda på så sätt att ämnet är bestämt och frågorna som ska diskuteras
förs åt ett visst håll vilket leder till att syftet med det fria samtalet
försvinner (Ekerwald
& Säfström, 2012, s. 41–42).
I den andra filmen får vi ta del av en skola som arbetar med
sokratiska samtal. De sokratiska samtalen var något som jag anser kan medföra
att eleverna tar med sig erfarenheterna av ett demokratiskt samtal och kan på
så vis vara mer öppna för andra människor tankar och idéer. De sokratiska
samtalen handlade om att ta upp relativa ämnen för eleverna. Det var viktigt
för läraren att samtalen i klassrummet intrigerade med elevernas vardag och att eleverna fick ha egna åsikter och tankar. Syftet med de sokratiska samtalen är att det inte finns några rätt eller fel. De
sokratiska samtalen var något jag fastnade för och känner att jag vill använda
mig av när jag kommer ut i verksamheten.
Jag har inte sett någon lärare använda sig av liknande samtal
i verksamheten innan och är nyfiken på om ni har sett det i er verksamhet och
vad ni har för erfarenheter av det? Har det fungerat bra och lett till att
eleverna är mer öppna för klasskamraternas åsikter? Om ni inte har några
erfarenheter av det, vad fick ni för tankar om det?
Jag tänkte dela ett kort klipp taget från youtube där ni får ta del av ett sokratiskt samtal om ni ej sett filmerna ännu:
Källor:
Ekerwald, Hedvig & Säfström, Carl Anders . Levd demokrati: Skola och mobbning i ungdomars liv. Stockholm: Liber, (2012).
Videobrigade. (2013 april 14). Sokratiska samtal på Freinetskolan Mimer [Videofil]. Hämtad från: https://www.youtube.com/watch?v=CSfbbObjLw8&t=5s
Jag tror att det också kan bero på att eleverna inte får den möjligheten att hjälpa varandra. I de flesta klasser jag har varit i så ska man inte ”störa” sina kompisar. Jag har hört många gånger – ”Sitt på din plats”, - ”Stör inte din kompis”, - ”Fokusera på DINA uppgifter”. Det ska inte vara spring och prat i klassrummet och behöver eleven hjälp så ska eleven räcka upp handen så att läraren kan komma och hjälpa till. Detta kan ju medföra att det sitter 3-4 elever eller fler och räcker upp handen och väntar på hjälp, istället för att de tar hjälp av varandra. Jag har upplevt i de klasserna jag har varit i så vill de vill hjälpa varandra, men har blivit hindrade att göra det av olika anledningar. Sedan finns det ju de elever som bara vill fokusera på sin uppgift och inte vill bli störd. Det kan ju också hända att en del blir avbrutna hela tiden av frågor, så läraren får i så fall hitta en balans så att det att fungerar.
SvaraRaderaJag har inte sett någon använda sokratiska samtal i undervisningen, men det lät intressant. Det kan ju vara så att det beror på att det ska vara samtal i mindre elevgrupper, så det gäller att det finns tillfällen i undervisningen att vara i mindre elevgrupper.
Jag känner som du Jenny att det är upp till läraren att få eleverna att samarbeta med varandra. Under min vfu använde de sig av röda och gröna kort när de ville ha hjälp det gjorde att eleven bredvid såg att hens kompis behövde hjälp och kunde då hjälpa ostört eller välja att inte hjälpa.
RaderaÄven om eleverna blir störda i sina egna arbeten tror jag det är utvecklande för eleverna att förklara för en annan elev hur en sak fungerar. Genom att förklara för en annan elev kan eleven få nya i sikter och idéer om hur den faktiskt har löst en uppgift!
Jag precis som flera av er andra fastnade också vid klimatet som fanns på skolan i Nya Zeeland. Hur läraren Grace Sharrem använde elevernas förkunskaper, de öppna frågorna hon ställde till sina elever så att de fick tid och chans att fundera och också hennes syn på lärarrollen är sådant som jag tar med mig. Hon såg klassen som ett lag och läraren som lagledare. Lagets åsikter var betydelsefulla och viktiga, men i slutändan så visste eleverna att det är läraren som bestämmer.
RaderaJag känner igen det som du beskriver Jenny, om att det oftast pratas väldigt negativt om att eleverna hjälper varandra då det riskerar att spring och stök i klassrummet. Nu när jag läste din kommentar så tänkte jag istället om det inte bidrar med mer oroligheter om flera sitter och räcker upp handen och väntar på att få hjälp från läraren, än vad det tar för eleven att fråga en kompis?
I lärandesyfte så tror jag också att det kan gynna eleverna att hjälpa varandra. Både den som hjälper och den som blir hjälpt. Jag minns att en flicka i filmen berättade att hon alltid frågade de som satt närmast först, för att sedan fråga läraren i sista hand. Det kanske är ett bra system att börja med. Då bör läraren ha klassrumsplaceringen i åtanke.
/Elsa Nilsson
En sak som jag lade märke till i klassrummet i Nya Zeeland var samtalsklimatet och tonläget. Klassen var stor i ett lite klassrum, tätt mellan eleverna. Men utan att störa någon annan höll de gruppdiskussioner. Tänkte även på hur moget de resonerade och lyssnade på varandra.
RaderaHar inte några större erfarenheter av att elever frågar andra när inte läraren har tid att hjälpa men något jag själv tror på och vill arbeta med. Ett led i att lära att alla kan något och de som kan mycket i ett ämne får reflektera över sin kunskap.
Men jag tror att många lärare i svenska lärare är nogranna med att minimera prat och rörelse i klassrummet, kanske svårt att hitta rätt nivå? Kanske en kulturell sak som de var inne på i den Nya Zeeländska filmen, läraren och skolan håller kanske mer auktoritet i mandra länder? Många frågor och få svar märker jag!
Jag kände som du Daniel att klimatet i klassrummet var behagligt och alla elever fick arbetsro. Jag reagerade under klippet när de sa att eleverna fortfarande lever med en större respekt för lärarna i skolan och de är uppfostrade där lydnad och skötsamhet gynnas.
RaderaJag tror det har stor inverkan på hur klassrumsmiljön blir. Dagens elever har inte lika stor respekt för läraren som det var förr i tiden...
Jag fastnade också för det öppna och demokratiska klassrumsklimat som visades i den första filmen. Jag har dock mest erfarenhet av att eleverna tar hjälp av läraren och inte varandra. Kanske för att det är som Jenny skriver, att eleverna inte får möjlighet till att ta hjälp av varandra pga att man vill ha ett lugnt klassrum där det är arbetsro. Jag skulle gärna se ett klassrum där eleverna är aktiva, att det är mycket samtal eleverna emellan och att de tar hjälp av varandra. Detta måste dock kunna ske utan att det tillåts blir för rörigt. Jag tänker att det kan bli svårt att ta en grupp elever ur den svenska skolan som inte är vana och arbeta på detta sätt och få det där demokratiska klassrummet, där alla kan diskutera och ta hjälp utav varandra utan att det blir rörigt, men får eleverna sätta sig in i arbetssättet och lära sig hur det fungerar tror jag absolut att det skulle kunna vara en arbetsform att använda sig av för att t.ex. få eleverna mer aktiva.
SvaraRaderaNu har ju ”volymkorten” blivit ganska vanliga i klassrummen, kan t.ex. vara ett rött, gult och grönt kort som markerar vilken ljudvolym som är okej att använda under lektionen. Jag tänker att det kanske kan vara en liten bit på väg mot ett demokratiskt klassrum? Ett grön kort kan ju t.ex. betyda att det är okej att diskutera med en kompis och att dela med sig av sina kunskaper till andra, medan ett rött kort betyder att man arbetar självständigt och frågar läraren om hjälp. Då kan man också variera arbetsformen beroende vilken typ av uppgift man arbetar med.
Jag tror också som du säger Theresia att om vi skulle försöka införa det med en klass som redan gått några år skulle det bli problematiskt i början. Om vi skulle utföra det från första klass så eleverna blir bekväma och vana vid arbetssättet så tror jag ändå att det skulle fungera.
RaderaVad smart med volymkort, det är lite av samma funktionen som jag också har arbetat med i skolan när eleverna ställer upp röda, orangea och gröna muggar beroende på vad de tycker om svårighetsgraden på uppgiften. Det finns många tips och idéer som vi kan använda oss av för att se vad eleverna tycker om lektionen.
Även jag fastnade för hur klassrumsklimatet i första filmen såg ut. Att eleverna skulle fråga sina kamrater innan de fick fråga läraren, verkar vara ett bra sätt att få eleverna att inte fastna så länge vid vissa uppgifter. Jag vet själv när jag gick i skolan, då satt vissa elever och räckte upp handen nästan hela lektionen och fick inte alls mycket gjort även om läraren försökte hjälpa alla så gott det gick. För i Sverige är nog det vanligaste att eleverna räcker upp handen och frågar läraren direkt, detta med att fråga en kamrat tror jag kan underlätta för läraren, men också för eleverna så att de kan komma vidare snabbare.
SvaraRaderaJag har faktiskt varit med om just detta, att vi skulle fråga en kamrat innan vi frågade läraren. Detta sätt togs bara in ibland och var ingen generell regel. Dock under de tillfällen då vi använde det så märkte jag snabbt att mina klasskamrater inte ville stanna upp sitt egna arbete, utan sa bara svaret och sedan fortsatte båda med sitt eget igen. Så jag tror detta sätt kan fungera väldigt bra, men läraren måste nog vara väldigt tydlig med hur eleverna skall hjälpa varandra, så det inte bara blir att de som inte förstår skriver av sin kamrat. Jag tror också det är viktigt att se till att eleverna inte skall skämmas över att fråga, det kan ju lätt bli att eleven som alltid behöver fråga känner sig jobbig och det tror jag är viktigt att läraren har ett sätt för att eleven inte känner så. Även de elever som är duktiga kanske blir störda av att bli frågade flera gånger per lektion, men jag tror faktiskt att även dessa lära sig mycket genom att de får förklara med ett matematiskt språk hur de löst sina uppgifter.
Intressant att höra hur det fungerade i den klassen som du var i Amanda, jag tror också som du säger att det är viktigt att läraren har tydliga regler om hur eleverna sak hjälpa varandra. Annars blir det nog lätt som du säger att vissa inte vill bli störda och säger bara svaret till sin kamrat.
RaderaJag har också varit med om det Amanda, att man förstå måste fråga en kompis och sedan så får man fråga läraren. Detta hade jag under hela lågstadiet och mellanstadiet. Jag upplevde lite den här känslan att en del klasskamrater tyckte det var jobbigt att förklara för andra, medan andra tyckte om det. Det var väldigt blandat. Däremot kommer jag ihåg att jag tyckte inte om att det blev stökigt för det saknades regler om hur man skulle gå till väga. Det blev att alla gick runt i klassrummet och frågade sin "bästis" och det blev väldigt pratigt och man pratade inte om det som man behövde hjälp med. Då tror jag att det är bättre att med de där korten som du Julia pratar om. Så att läraren och andra kamrater kan se när man vill ha hjälp och för att slippa att ljudnivån blir så hög och att då blir målet med detta upplägg tydligare för eleverna.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaMalin Lamberg, Södertälje:
RaderaJag har också varit med om att man i första hand skall be en kamrat om hjälp. I vissa avseenden fungerade det, i andra inte. Jag har upplevt samma sak som Carolina just att det i klassen blev väldigt rörigt, man ville fråga sin "bästis" även om det var sagt att man skulle fråga bänkgrannarna etc. Det positiva är ju att man fick hjälp snabbare och att man som elev kände sig lite "viktig" att man faktiskt fick hjälpa till! Att det blir pratigare över lag, är min upplevelse från min skoltid vilket kanske är svårt för många elever inom vissa ämnen men man fick hjälp snabbare och slapp vänta in läraren som ibland har flera händer uppe före det är ens egen tur. Knivig och intressant sits! Hur skall man tillämpa detta i en klass utan att ljudnivån rusar? Barns viskningar är ju inte alltid i lägsta laget, men elever som lär varandra är ju enligt forskning toppen :)
Sokratiska samtal har jag inte tidigare läst speciellt mycket om. Filosofen Sokrates däremot är jag någorlunda bekant med. Ulf P. Lundgren och Roger Säljö (2014) skriver om Sokrates och dessa sokratiska samtal, att det är ett sätt för eleverna att hitta kunskaperna och förmågorna i sig själva, och våga använda dem på ett utvecklande sätt. Författarna menar att läraren använder ett systematiskt sätt att driva fram elevernas kunskaper och reflektioner. Detta ökar elevens sociala inlärning, eleverna lär av varandra.
SvaraRaderaJag kan se sokratiska samtal i klassrummet som en återkommande del av undervisningen. Eleverna lär sig inte bara någonting om sig själv och hittar tillit i sitt tänkande och tyckande, de lär sig också demokrati. Förståelse byggs upp för hur man som enskild människa inte är ensam i att tycka och bestämma, varje individ har rätt till sina tankar och får uttrycka dem. Jag tänker att detta arbetssätt skulle vara ett bra sätt att få ihop gruppen, att bygga respekt i klassrummet. Tänk dig en klass fyra på hösten, det kan hända att de behöver omhuldas för att få trygghet och ro i klassrummet. Om läraren skulle använda sig av regelbundna samtal av den här typen, tror jag att det skulle få effekt på klassrumsmiljön.
Jag tror som du att det skulle vara bra med dessa samtal. De pratade under filmen om hur samtalen skulle gå till och nämnde att målet var att ingen skulle räcka upp handen utan samtalet skulle rulla på ändå. Det skulle vara intressant att testa detta arbetssätt ute i skolan. Men jag tror att du behöver ha hjälp av andra kollegor för att de ska kunna gå och ro i hamn. Det är ofta stora klasser där det kan vara en lärare, hur ska läraren kunna utföra samtalen då? Skulle man kunna försöka införa halvklass, där halva klassen går längre än de andra två dagar i veckan?
RaderaTycker det är en bra ide att låta elever hjälpa varandra istället för att vänta på läraren som kanske har 28 elever som hen ska hinna med. Det kan bli många minuter av lektionen som då går åt till att bara vänta. Problematiskt med det är det som Amanda var inne på, att elever bara skriver av. PÅ vfu:n såg jag någon som inte ens försökte leta upp svaret själv (det fanns att finna i boken de jobbade utifrån) utan frågade kamraten direkt istället. Av ren lathet kanske? Jag tvivlar på att den eleven lär sig så mycket genom att göra så. Därför är det som ni nämnt viktigt att hjälpa eleverna att hjälpa. Att tillsammans komma fram till strategier de kan använda för att kunna hjälpa någon istället för att med en gång ge svaret rakt av. Jobbar man tidigt fram ett arbetssätt kring detta tror jag man kan lyckas bra.
SvaraRaderaDet sokratiska samtalet tyckte jag var jätteintressant och verkligen något jag skulle vilja använda mig av. De sa i filmen att barn föds inte som demokrater, det är något man måste lära sig och det är något som är svårt. Sokratiska samtal tror jag kan vara en bra hjälp på vägen mot att lära om demokrati. Det var kul att höra en elev som sa att hon "har lärt sig lyssna på andra bättre och även att föra fram vad hon vill säga trots att andra säger olika, att lyssna på sig själv liksom." Har man lyckats fått det klimatet i sin klass, att elever lyssnar på andra och på sig själv är man en bra bit på väg tror jag.
Som du säger att kan det vara svårt att veta om eleverna bara skriver av varandra eller om de faktiskt försöker få varandra att förstå. Det var några elever under min VFU som arbetade tillsammans i matten och jag såg sedan att ena eleven bara skrev av den andra. När jag sedan rättade var alltid fel och de båda eleverna hade samma svar på allt. Det är ett tillfälle att visa eleverna att det inte är bra att bara skriva av din kompis svar.
RaderaJag vill också som du Sofia testa på att använda mig av de sokratiska samtalen och se om eleverna blir mer bekväma med att stå för sin åsikt även om den inte är samma som alla andras.
Känner också igen mig i det Jenny skriver att man i vissa klasser anser att elever inte ska hjälpa varandra utan koncentrera sig på sitt egna arbete och jag tycker att det är väldigt synd. Att hjälpa varandra utvecklar ju kunskaper och förmågor hos bägge parter, eleven som inte förstår får höra en förklaring på ett elevnära sätt som kanske berättar på ett helt annat sätt än läraren gör. Eleven som hjälper sin klasskamrat får ju träna på förmågan att förklara och att tänka på "hur kan jag göra när inte min kompis förstår". Risken här är att eleverna förlitar sig på att den andra har rätt och att man istället ger svaret till den som inte förstår, man gör helt enkelt uppgiften åt den andre. Kanske är därför som lärare inte låter eleverna träna på att hjälpa varandra? Jag pekade ofta på att eleverna skulle koncentrera sig på sitt när de gjorde veckans ord eller så men uppmuntrade till att ta hjälp av varandra om klasskamraten som sitter bredvid förstår vad man ska göra.
SvaraRaderaIntressant med tankarna kring de sokratiska samtalen, håller med om det du svarade i en kommentar Julia, att man kan behöva ta hjälp av någon för att få tid till att hålla dessa samtal. Man kanske inte alltid kan dela klassen och då är frågan hur man kan lösa det!
Vilken helt underbar film. Jag älskar det öppna klassrumsklimatet som de har i den filmsnutten som du lagt in. Det är något som inte är så vanligt vad jag upplevt i alla fall att sitta ner så med gruppen och ha en öppen dialog. Det är precis som du nämner först utifrån Ekerwald och Säfström, att eleverna upplever det som styrda dialoger i skolan. Det kan jag instämma med. Både på min VFU och på min arbetsplats tycker jag att eleverna är väldigt styrda i sina samtal. Sokratiska samtal är något som jag ska läsa in mig mera på och använda i min undervisning. Precis som en liten kille säger i filmen: Det är inget som är rätt eller fel. Eleverna i dagens samhälle är så pressade att svara rätt hela tiden så om de får en liten stund med lite sokratiska samtal skulle inte skada. Dock förstår jag lärarna som jobbar idag att schemat är fullspäckat och det kan vara svårt att få in. Men eftersom eleverna verkar tycka det är riktigt bra får man helt enkelt försöka planera in det.
SvaraRaderaAtt eleverna frågar varandra tycker jag låt väldigt bra. Mina elever är så tävlingsinriktade så att de oftast inte har tid att hjälpa varandra.. Vi jobbar mycket med den biten för att få alla lugna och jobba i sin takt, tyvärr lättare sagt än gjort. Men vi har även några elever som faktiskt tar sig an detta också. Några som tycker det är roligt och faktiskt frågar mig när de är klara med det de ska om de får hjälpa mig att hjälpa klasskamraterna. Det är något som jag uppskattar och ser som något positivt.
Mycket intressant diskussion!
SvaraRaderaJag tror att sokratiska samtal kan vara otroligt givande för eleverna. Som läraren i slutet av videoklippet säger: "Eleverna utvecklas till att bli egna individer som kan uttrycka sina egna tankar och åsikter" och det är något, jag tror, alla lärare strävar efter.
Jag har också fastnat för det här med att låta eleverna hjälpa varandra, som många av er redan varit inne på. Jag har haft "turen" att praktisera i en klass där de använde sig av denna metod dagligen och i en klass där den inte användes. Jag förstår era tankar med att det lätt kan bli stökigt om alla elever tillåts att prata och ta hjälp av varandra, men i denna klass (en åk 1) var alla elever så medvetna om vilken ljudnivå som skulle användas. De behövde inte viska, men de skulle prata med små, små bokstäver. Visst, det kunde bli lite högljutt ibland men då räckte det med att läraren påminde eleverna om den tillåtna nivån så dämpade de sig. I denna klass fungerade det jättebra. Läraren hade avsiktligt satt elever som låg på samma nivå bredvid varandra just för att undvika att svaga elever skulle känna att det var just de som hela tiden frågade den starkare eleven. Diskussionerna blev på det här viset väldigt givande.
I den andra klassen använde de sig inte alls av denna metod, utan det skulle "vara tyst i klassrummet så att alla fick arbetsro". Denna klass upplevde jag som mer tävlingsinriktad. Den elev som kunde svaret eller som var duktig överlag valde att täcka för sin bok eller sitt papper. Det var också vanligt att eleverna skrev av varandra.
Nu när jag jämför dessa båda klasser inser jag hur pass viktigt det är med ett tillåtande klassrumsklimat, i denna kontext: hur viktigt det är för eleverna att tillåtas tänka högt tillsammans med kamraten. Som Julia skrev ovan så tror jag att det är viktigt att införa en sådan metod redan i tidig ålder så att eleverna är medvetna om vad som förväntas av dem.
Som ni nämnt tidigare så gäller det att lära ut till eleverna på vilket sätt de kan hjälpa varandra. Ett sätt att göra det på (som jag gör i min klass) är att de får lösa problemlösningsuppgifter i par där de måste förklara för varandra hur de tänker. Eleverna tycker att det är jättekul och de har blivit bra på att förklara sina tankegångar på ett snabbt och effektivt sätt. Jag brukar avsluta lektioner på detta sätt tar ca 10-15 min/problemlösningskort. Kom på nu att det går ju att applicera i flera ämnen än just matte. Till exempel vid sociala situationer. Vad skulle du gjort om du såg någon slå en skolkamrat på skolgården osv.
SvaraRaderaAtt ta hjälp av varandra är viktigt tror jag, dels för att eleven som har förstått uppgiften får en chans att sätta ord på sina tankar och befästa kunskaperna ytterligare och dels för att eleverna kan ha lättare att förstå om de får höra kamratens förklaring med "barnanpassade" ord.
Förra terminen hade vi "samtal kring text" som var en modul från läslyftet, skolverket. I den modulen fick vi som uppdrag att testa sokratiska samtal i klassrummet.
Som ni varit inne på så är det inte lätt att få till i en klass när man är ensam lärae och som i mitt fall ha 20 elever när samtalen är som bäst lämpade för grupper om 12-15 elever.
Jag gjorde så att fyra elever var observatörer där deras uppgift var att hänga med i samtalet, se så att det gemensamma målet som sattes i gruppen uppfylldes samt för att se om alla elever fick möjligheten att komma till tals.
Resterande elever + jag satte oss i en ring och diskuterade veckans kapitel i läsläxan där de fick svara på öppna frågor om texten. Detta testade jag enbart vi två tillfällen. Jag upplevde att eleverna tyckte att det var roligt att få en roll som antingen samtalare eller observatör. Däremot tyckte jag som lärare att det var svårt under samtalets gång att få med alla i samtalet. Hur mycket man än förespråkar samtal mellan klasskamraterna så finns det dem som tycker att det är extremt jobbigt att prata högt.
Observatörerna fick under samtalet inte delta i diskussionen (vilket en del pratglada tyckte var extremt svårt och jobbigt att de inte fick säga vad de tyckte). Efter samtalet var slut i ringen så fick observatörerna chansen att berätta vad de iakttagit under samtalet utan att nämna några namn. Ex Alla fick inte chansen att prata till punkt istället för att "kalle" avbröt "Stina" innan hon pratat klart osv.
Det är troligtvis som med alla andra metoder att det krävs mycket träning utav metoden för att eleverna och läraren ska känna sig bekväma med arbetssättet.
Jag tror absolut att jag kommer att testa detta någon mer gång, men tyvärr faller det bort när man sitter med sin planering så jag tackar med påminnelsen och ska försöka planera in det innan terminens slut.
Jag vill bara poängetar vikten av att få med sig föräldrarna i arbetssättet att låta eleverna hjälpa varandra och prata under lektionen. När jag tog över min klass fick jag en del motstånd från föräldrar hela första terminen att klassen var så "stökig och rörig" (trots att de inte varit med på någon lektion och sett hur det är. Vilket inte är lustigt, när vi själva gick i skolan så var det tystnad och att sitta vid sin bänk utan att öppna munnen som gällde.
Jag fick förklara på föräldramötet att visst är de pratigare i klassrummet än tidigare men det är för att jag som pedagog förespråkar samtal och samarbete mellan eleverna under lektionstid men att det sker under strikta ramar av när de får prata med varandra och när de ska vara tysta och lyssna på varandra.
Efter föräldramötet blev det lugnare på motståndet och klassen har nu efter ett år blivit vana vid att samtal under lektionstid är ok om det sker på en lugn nivå och med rätt anpassad samtalston, inte helt lätt att lära ut till en lågstadieklass ;)
Av kommentarerna att döma så har det bildats och formats en gemensam syn på att eleverna faktiskt bör få tillgång till att prata med varandra mer, i klassrummet kring vad de jobbar med. Egentligen borde det vara det mest naturliga sättet, visst frågar vi varandra i det vuxna livet när vi inte förstår?
SvaraRaderaDu har två frågor i ditt inlägg, ''Tar eleverna hjälp av varandra eller går dem till läraren?''
Av mina erfarenheter svarar jag att eleverna oftast direkt frågar läraren. Varför frågar jag mig samtidigt.. Som jag upplever de så är oftast normen i skolan att undrar man något så räcker man upp handen och frågar läraren. Eleverna vill säkert fråga kompisen breved men så säger oftast läsare att det skall vara tyst i klassrummet. Ett tyst klassrum är väl ett bra klassrum?? Nej, det håller jag inte med om, det gör säkerligen inte de flesta lärare heller då man oftast har vetskapen om att man i grupp och i möten med varann lär sig mest.. Men vi har ju den där normen i klassrummet, i alla fall många att man skall räcka upp handen och då kommer läraren. Oftast kommer de ju inte en elev springande och skall hjälpa till eller hur??
Ytterligare en sak som slår mig nu är att vid grupparbeten så kräver vi av eleverna att de med sina åsikter och funderingar skall utföra en uppgift, där eleverna helt plötsligt helst bara skall använda sig av varandra i arbetet skall förstå och lösa ett problem osv. Vi kanske också säger till eleverna när de undrar något i grupp att de är de personerna i gruppen som skall diskutera, diskussionen skall ej vara med läraren. Ofta i de situationerna kan elever bli förvirrade. De beror säkerligen på att de är så vana vid när de stöter på ett problem så skall läraren hjälpa till. Vill vi lärare ha bra grupparbeten och få trygga elever i den arbetsformen så är grupparbete en så kallad inskolning och kräver mycket träning och insikt i vad det innebär. Det som krävs för detta är att läraren helhjärtat verkligen demonstrerar hur man gör och tydligt låta eleverna praktisera detta. T.ex måste grupparbeten enligt Granström & Chiriac i boken ''Lärare som ledare'' innehålla: meningsfulla uppgifter, eleverna skall kunna gripa sig an uppgiften och att ha en lärare som är lärare och ledare för gruppen.
Lärare måste alltså tillåta ett arbetssätt som i UR-filmerna, ett öppet och entreprenöriellt lärande, utgå ifrån vad eleverna redan kan och att få ta hjälp av varann!
Sokratiska samtal är en arbetsform som jag har fått vara med på undermin första VFU. När jag var med på sokratiska samtal så handlade dessa om extensiella frågor som T.ex ''vad händer efter döden''. Ett annat samtal så hade eleverna en bild framför sig med evighetstecknet där eleverna diskuterade vad evigheten var osv.
Mina erfarenheter av dessa samtal är mycket bra och mycket givande för både pedagog och elever, man lär sig olika synvinklar och att lyssna på andra. Precis som filmen visar så är detta arbetssättet en god metod att använda sig av.
Intressant inlägg.
SvaraRaderaNär jag tänker tillbaka på hur det var med kamrathjälp/stöd under min VFU måste jag säga att det var lite blandat. En iakttagelse var, precis som Jenny Eriksson skriver, att alla skulle sitta på sina platser och jobba. Var och en skulle sitta med SITT. Ja, ska var och en sitta med sitt innebär det att varje elev som behöver hjälp är mer eller mindre beroende av läraren. Ibland fick jag höra saker som: ”Åh vad skönt att du är här, nu behöver man inte vänta så länge på hjälp.” Sen finns det de som vill jobba ostört och är fokuserade på sitt av fri vilja, och då måste man få låta de eleverna arbeta så (även fast det är utvecklande för elever att hjälpa och förklara för andra). En kurskamrat nämnde att de använder sig av en metod som heter C3B4 ME, en metod som går ut på om man fastnat, ska man försöka komma vidare själv genom att använda tre källor innan du frågar läraren. Det kan vara att fråga en kompis, läsa uppgiften en gång till eller det kan vara att leta på internet. Kan vara värt att prova.
Jag kunde tycka ibland att när elever hjälpte varandra, oftast grannen, blev det så pratigt i klassen. Helt plötsligt skulle alla hjälpa varandra och man befann sig mitt i ett enda stort surr, och då gick läraren in och avbröt alla och alla fick sätta sig på sina platser. Jag kan förstå en ev. förvirring mellan eleverna. Först uppmuntras man till att hjälpa till och sedan avbryts man. Det gäller att man som lärare hittar balans i klassrummet, lättare sagt än gjort!
Sokratiska samtal har jag ingen erfarenhet av eller läst så mycket om heller. Såg klippet på Youtube om Sokratiska samtal på Freinetskolan. Eleverna kändes väldigt trygga i sig och med vetskapen om att det finns inga rätt eller fel och att man får tycka som man vill. Det låter som en bra arbetsform som utvecklar våra elever till individer som kan uttrycka egna tankar och åsikter, att man kan lära varandra och lära av varandra.
/Rita
Som så många andra här i kommentarsfältet så fastnade även jag för filmen med det öppna klassrumsklimatet och fick faktiskt se en del av det under min senaste VFU. Där tog många elever hjälp av varandra och det fungerade i de flesta fallen. Annars kan jag tänka mig att det är lätt hänt att skriva av sin kamrat, men här fungerade det. Anledningen kan ha varit att det var en stor klass med många särskilda behov som läraren och även extra resurser behövde lägga tid på, och då kanske många elever kände att de hade bättre nytta av att hjälpas åt.
SvaraRaderaSokratiska samtal diskuterade min grupp i litteraturseminariet och jag tror att det är en bra metod att använda sig av i undervisningen. Att det inte finns rätt eller fel i dessa samtal tror jag breddar elevernas olika perspektiv på mycket. Jag hoppas att man kan testa det under nästa vfu.
Intressant att läsa hur alla ställer sig till dessa områden!
/Sandra Erixon
Spännande och lärorikt att läsa alla kommentarer! Vi lever verkligen i en guldålder av fantastiska möjligheter att lära av varandra, tycker jag. Snabbt och enkelt får vi tillgång till varandras tankar och erfarenheter av lärares varierande skoldagar.
SvaraRaderaSokratiska samtal skulle jag absolut vilja prova i en klass någon gång. Tänker att man som lärare måste vara modig och våga genomföra aktiviteter som utvecklar elevens inre förmågor och ökar deras sociala inlärning, som Rebecca skriver ovan. Läraren där poängterar gruppstorleken vid sokratiska samtal, det är säkert bra att tänka till vad gäller antal elever så alla får positiva erfarenheter.
Vad gäller det här med om eleverna ska kunna diskutera eller hjälpas åt med svaret på en uppgift tänker jag att det också är något läraren kan använda som metod i vissa fall. När det lämpar sig, ifråga om årskurs, ämne och gruppstorlek.
Av egen erfarenhet kan det många gånger vara svårt att hinna med att hjälpa snabbt nog, om man jobbar ensam i en klass. Antingen är det för svårt för för många och då är det bättre att stanna upp och klargöra en gång till. Eller, ger man eleverna ett tillvägagångssätt, som Rita S beskriver ovan( C3B4ME dvs gör tre försök till, innan du frågar mig, läraren). Väldigt bra metod, anser jag, för det ger eleverna en handlingsplan (strategi!) hur de på nytt angriper problemet(uppgiften, frågan), som inte riktigt vill falla på plats. Det handlar i grunden om att läraren skapar en förväntan av att eleven verkligen ska anstränga sig för att försöka förstå. Men anser att gången ska vara; läs igen, prova alternativ(söka svar med hjälp av bild, skissa eller plockmaterial), fråga bänkkompisen om råd. Funkar inget så räcker eleven upp handen.
En annan sak jag ,och säkert även ni förstås , har lagt märke till på senare år är hur skolbänkarnas utseende har förändrats. Ibland undrar jag verkligen vilka som stått för formgivningen för skolbänkar och stolar...Men tänkt är ju att det är parbänkar som gäller numera i skolorna. Alltså upplagt för parsamtalet och att eleverna ska vänja sig att sitta och läsa och skriva alldeles bredvid någon. En del gillar det, andra får inte riktigt plats osv. Kanske får vi ta det här med lite surr och tänka på att vi sparar våra lärarryggar i alla fall.
Jag fastnade också väldigt mycket för de sokratiska samtalen och precis som du skriver tänker även jag att de kan leda till att eleverna blir mer öppna för andra människor tankar och idéer. Jag ser flera fördelar med att använda sokratiska samtal och tror att själva formerna som samtalet förs under kan leda till att fler elever vågar föra fram sina tankar och åsikter. Förutom att det inte finns några rätt eller fel tänker jag även bland annat på själva placeringen, att sitta runt ett bord och prata tillsammans medför en annan känsla än om eleverna sitter i sina bänkar. Under min VFU diskuterades alltid känsligare frågor när vi satt i ring på golvet då detta ledde till en ökad trygghetskänsla hos eleverna. Även när det kom till att prata engelska gjorde vi på det här sättet då många kände sig obekväma med det och av min erfarenhet där ifrån blev det en helt annan kvalité på samtalen.
SvaraRaderaDet jag har märkt är att läraren inte tillåter att eleverna tar hjälp av varandra. Läraren säger ofta till eleven att sätta sig på sin plats och hålla tyst och räcka upp handen ifall hon/han behöver hjälp. Läraren tycker det blir stökigt om inte eleverna sitter på sina platser. Det är vad jag har sett när jag var ute på VFU. När det kommer till sokratiska samtal så tycker jag att det är en bra sätt att få in lite elevinflytande. Men som många andra har jag inte sätt detta i praktiken. Den sokratiska samtalet skulle ge mycket för eleverna så jag tror detta skulle behöva användas mer än vad det görs idag.
SvaraRaderaIntressant diskussion!
SvaraRaderaUnder min VFU fick eleverna ibland hjälpa varandra och samarbeta i små grupper. Sokratiska samtal är viktig arbetsmodell tycker jag för att eleverna ska lära sig att diskutera, arbeta tillsammans, samt kunna utrycka sina åsikter. Ann S Pihlgren har pratat i filmen om hur sokratiska samtal kan integrera kunskaper, Elizabeth Wanselius har också berättat om vikten av sokratiska samtal och om matematik i vargadagen och sa att ”Det är viktigt att de får en känsla av matematiken i vardagen”. De diskussionerna underlättar flera svåra begrepp som eleverna har svårighet med i matematik tycker jag, samt öka deras förståelse för ämnet.
Jag tror som du att det är viktigt speciellt i matematiken att få ha öppna dialoger med varandra för att prata matematik!
RaderaMatematik är ett ämne det km föras många diskussioner mellan eleverna!
Jag har varit i en klass där eleverna faktiskt tog hjälp av varandra på svenskan och matematiken. Men tyvärr var det flera elever som vägrade ta hjälp av vissa elever och ibland kunde man höra en och annan kommentar från eleverna; -Nej, inte du "Anders", du kan inte i alla fall svara på min fråga osv. Vilket blev ett stort problem i klassrummet som läraren inte verkade bry sig om. Självklart tror jag att det är ett jättebra sätt att jobba på i klassrummet, att först fråga en elev annars läraren. Men då måste det vara struktur på det hela och jag tror läraren måste engagera sig i just det arbetet, att kunna hjälpa varandra i klassrummet.
SvaraRaderaJag hade faktiskt aldrig tidigare hört talas om sokratiska samtal, men precis som du skriver, så skulle jag mer än gärna vilja prova det ute i klassrummet själv. Det verkar så givande för både demokrati-tänket och att lära sig samtal samt lyssna på varandra. Jag hade en klass som vikarie en gång och det enda eleverna sa till varandra i klassrummet var "håll käften". Den klassen kunde knappt sitta i samma klassrum utan att det blev kaos. Där hade de behövt jobba stenhårt med normer och samtal. Intressanta tankar och bra skrivet!
Det du tar upp om att det kan bli dålig stämning och att eleverna "väljer" vilka de vill hjälpa eller ha hjälp av är viktigt att vi lärare har tydliga regler och rutiner om hur det ska fö gå till i klassrummet, som du också nämnar!
RaderaDessa sokratiska samtal är nog det mest demokratiska arbetssättet jag har stött på i skolan. Inte för att jag har mycket erfarenhet av så många skolor, men i de jag har varit, inklusive i min egen skolgång, så har det varit tunt med demokratin. Därför är det ett riktigt glädjepiller att se dessa videor om sokratiska samtal. Det verkar ju fungera lika bra i olika åldersgrupper också, bara de läggs på lämplig nivå av läraren. Det skulle verkligen vara kul att prova detta.
SvaraRaderaI den filmen som du lade upp fastnade jag också väldigt mycket för att läraren säger att hennes elever behöver skapa sina egna tankar, inte bara få allting färdigt. Som elev förväntas man lära sig kunskaper skapade av andra hela tiden och kanske diskutera dem. Men myntet har alltid två sidor. Man skapar också egen kunskap som man kan kommunicera till andra. Jag trodde själv länge, lite omedvetet men ändå, att mina egna ideér var sämre. Om de däremot kom från någon annan, då var de helt okej. Är inte det underligt?
Det behövs kreativa lösningar för framtiden säger läraren i filmen och hon tränar sina elever i det redan i skolan. I love it! Barnen är ju vår framtid.
Dessa sokratiska samtal är nog det mest demokratiska arbetssättet jag har stött på i skolan. Inte för att jag har mycket erfarenhet av så många skolor, men i de jag har varit, inklusive i min egen skolgång, så har det varit tunt med demokratin. Därför är det ett riktigt glädjepiller att se dessa videor om sokratiska samtal. Det verkar ju fungera lika bra i olika åldersgrupper också, bara de läggs på lämplig nivå av läraren. Det skulle verkligen vara kul att prova detta.
SvaraRaderaI den filmen som du lade upp fastnade jag också väldigt mycket för att läraren säger att hennes elever behöver skapa sina egna tankar, inte bara få allting färdigt. Som elev förväntas man lära sig kunskaper skapade av andra hela tiden och kanske diskutera dem. Men myntet har alltid två sidor. Man skapar också egen kunskap som man kan kommunicera till andra. Jag trodde själv länge, lite omedvetet men ändå, att mina egna ideér var sämre. Om de däremot kom från någon annan, då var de helt okej. Är inte det underligt?
Det behövs kreativa lösningar för framtiden säger läraren i filmen och hon tränar sina elever i det redan i skolan. I love it! Barnen är ju vår framtid.
Jag fastande också för de sokratiska samtalen. Som du skrev, att eleverna kan bli mer öppna för tankar och idéer. Dock har jag inte heller sett det över huvud taget.
SvaraRaderaI de flesta klasser jag har varit ute i så tar eleverna inte hjälp av varandra. Jag uppfattar att många lärare anser det störande att de går omkring och hjälper andra. De ska sitta på sin plats, vara tysta, inte springa omkring, sköta sitt eget. Man ska räcka upp handen för att få hjälp av läraren vill säga.
På min senaste VFU (åk. 2) så var det dock lite annorlunda. Där hade de hjälpkort som på ena sidan var grön och andra röd. Hade eleverna den gröna sidan uppåt så behövde de ingen hjälp och tvärtom. När de väl hade den röda uppåt så fick de ta hjälp av varandra, helst av de som satt vid samma bord. Kunde ingen hjälpa dem så gick de vidare med en annan uppgift tills läraren hade tid att komma och hjälpa. Detta fungerade faktiskt förvånansvärt bra. De gillade att hjälpa till och förklara sina tankesätt för varandra. Ljudnivån var också bra. De hade fått träna på detta sedan de började i ettan. Det var väldigt effektivt istället för att eleverna bara ska sitta av tiden tills de får hjälp från en lärare.
vad roligt att det är några av er som fått ta del av hur de sokratiska samtalen kan fungera i klassrummet! Jag känner att jag verkligen kommer ta med mig av dessa idéer och tankar om hur vi kan få eleverna att arbeta demokratiskt!
SvaraRaderaMånga intressanta kommentarer! :)
Min upplevelse från VFU:n är att vissa elever arbetar och tar hjälp av varandra i viss mån innan de frågar läraren. Det va väldigt intressant i den klassen jag var i för de var otroligt jämställda, dom var även vetgiriga och ville lära sig mer samtidigt som de hade ett väldigt bra samarbete i klassen. Man kunde para ihop dem inprincip i vilka gruppkonstellationer som helst och man visste att de kunde prestera och lära sig av varandra.
SvaraRaderaJag finner det också väldigt intressant med sokratiska samtal och kan tycka att dessa samtal går att jobba med under samtliga årskurser i viss mån just för att få eleverna att ha det där samarbetet och våga tycka, tänka och säga det de vill. Eleverna får och tar ett större ansvar när de samarbetar och får då även på så vis ett större elevinflytande än om de jobbar separat för sig själva. detta arbetssätt främjar ju även inlärningen för samtliga för som ensam lärare i ett klassrum är det svårt att ha ögon och se så att alla hänger med i undervisningen.
Sen kan jag tänka mig att om man arbetar in redan från start det här med sokratiska samtal så främjar det eleverna att hålla sig till och prata om det befintliga ämnet under lektionstid och de lär sig att samarbeta på ett bra och effektivt sätt. Jag tror även att det kan vara bra om man ser på norm kritiska perspektiv detta då eleverna får se vad andra kan och lära sig att andra människor har kunskap och att man tillsammans kan ta hjälp av varandra och att "ensam nödvändigt vis inte är stark", utan att man tillsammans kan hjälpas åt och göra skillnad.