Under kursens gång har man som student fått möjlighet att
fundera över sitt pedagogiska ledarskap ur många olika perspektiv. Man granskar
sin lärarroll och reflekterar över olika begrepp och vad de innebär. Ett av de
begreppen är inkludering. Karlsudd skriver i ”Normkritiska perspektiv” om
inkludering som ett förhållande där alla känner en delaktighet i verksamheten (Karlsudd,
2012, s. 109).
Det inkluderande klassrummet är där variationer välkomnas.
Inkludering är ett stort begrepp och det är viktigt att fokusera på att leta
hinder i miljön istället för svårigheter hos individen. Inkludering handlar om
att det ska fungera för alla och som lärare bör man utgå från att alla ska
kunna delta från början. Inkludering är att låta bli att kategorisera. Istället
bör man se klassen som en grupp med flera individer med många olika behov där
man funderar på hur vi kan få det att fungera tillsammans. Att bemöta alla i en
heterogen grupp är en utmaning för läraren men en demokratisk rättighet för
eleverna.
Hur ska man nå dit då? Vi i Katrineholm och Hallsberg
diskuterade vikten av att få hjälp ute i den pedagogiska verksamheten. Det är
inte alltid så lätt att granska sig själv och ibland behöver man hjälp att se
sin undervisning från ett nytt perspektiv och nya lösningar. Med stöttning från
speciallärare kan man som lärare till exempel få hjälp att se gruppens behov i
form av placeringar, om någon elev är orolig i samlingsringen eller om det är
för stökigt kring tavlan där eleverna ska hålla fokus. Alla elever ska känna
att de är med och det är lärarna sin bör se vilka förutsättningar som behövs.
Lärarna skapar förutsättningarna, inte barnen. Vad som är viktigt är att man
som lärare inte känner att det är ”mitt” problem, utan att man jobbar
kollegialt. Att våga fråga efter hjälp utan att se det som ett misslyckande. Vi
pratade även om rektorns roll här - som bör vara spindeln i det pedagogiska
nätet. Det är rektorns uppgift att stödja lärarna i deras arbete och som John
Steinberg anser i ”Rektorerna”
så är klassrumsbesök av rektorer en förutsättning för att man ska veta hur det
fungerar i praktiken.
Vi diskuterade även vikten av relationer mellan lärare och
elev och att våga vara nyfiken på varje barn. Man bör utgå från att varje barn
gör sitt bästa. Det är viktigt att fokusera på elevernas styrkor och inte
svårigheter. Inkludering är inte något specifikt för svaga elever. Inkludering
är delaktighet för alla. Det är viktigt att som lärare ha tilltro till eleverna
och övertyga barnen om att de alla kommer att lyckas. Det är i grunden ganska
enkelt. Det handlar inte om specialundervisning utan om god pedagogik.
Bilden är hämtad från Skolverkets rapport om Forskning för klassrummet.
Det har verkligen kommit upp många funderingar under kursens gång och ibland kan jag känna att det skrämmer mig att bli färdig lärare nästa vår och sedan börja arbeta och kunna handskas med allt som vi lär oss. Samtidigt är det inte samma sak att lära sig något teoretiskt som att sedan arbeta med det praktiskt, utan vi kommer säkert få prova oss fram och upptäcka vad som fungerar och vad som inte fungerar i just den klassen.
SvaraRaderaJag tror precis som ni att det är viktigt att kunna ta hjälp av kollegor och diskutera olika problem och även sådant man tycker har varit lyckat. Eftersom det kan vara svårt tidsmässigt att besöka varandras klassrum för att utvärdera undervisningen, har jag funderat på att filma vissa lektioner för att granska mig själv och för att upptäcka vad som behöver förändras. Att ta hjälp av speciallärare/specialpedagog för att skapa de bästa förutsättningarna för alla elever tror jag är bra och på den skolan jag var på min VFU2 så jobbade de med ÄDK (Ämnes Didaktiskt Kollegium). Det var jätteintressant att vara med på och jag var i en förskoleklass så det var det vi utgick ifrån. Vi diskuterade kritiska aspekter kring begreppet hälften och sedan hade vi förtest för att upptäcka vad eleverna redan kan och vad som var svårt och sedan diskuterade vi hur skulle lägga upp lektionen för att lära eleverna på ett bra sätt.
Precis som du skriver så är inkludering ett stort begrepp och en demokratisk rättighet för eleverna. Sedan blir jag lite vilsen vad det gäller det begreppet eftersom det finns olika tankar kring det. Mycket handlar om att alla ska befinna sig i samma klassrum och få undervisning utifrån deras förutsättningar, men enligt Kenth Hedevåg så sa han att det kan göra att vissa elever känner sig exkluderade istället, eftersom vissa elever arbetar bäst när de får sitta själva och en del behöver få undervisning i små grupper.
Mycket bra sista stycke, viktigt med bra relationer med eleverna, ha positiva förväntningar på alla och att ha en god pedagogik.
Jag tror som du att man får ta det första året som en inkörsperiod för man måste få veta vad som fungerar praktiskt och få med sig mer erfarenhet. Jag vet att man som nyexaminerad lärarstudent i vår kommun får en handledare vid anställning, alltså en annan lärare i arbetslaget som ska finnas där för stöttning och diskussion. Det känns ändå som en trygghet. Angående begreppet så finns det ju alltid undantag, ex. elever med autism som inte klarar av ex. lysrörsbelysning/stark belysning, har kognitiva svårigheter och att många lever efter strikta rutiner som inte får brytas. Sedan är det klart att en del tycker att det är bra att eleverna i behov av särskilt stöd får vara där de är, i lugn och ro och får gå fram i sin egen takt. Jag tycker att det ibland kan finnas goda skäl att inte förespråka inkludering i vissa sammanhang.
RaderaJag håller med er, vad har vi gett oss in i! Det är väl tänkt som du skriver Emma att man som nyexaminerad lärare ska få en handledare i min kommun med, men vet att det i många skolor runt om där jag bor är en enorm lärarbrist så ställer mig mycket fundersam till hur det bli med den saken. Det kommer bli väldigt tufft och jag blir lite orolig över hur man kommer att stå pall som lärare. Att inkludera alla är ju att möta alla på en individuell nivå och skapa de rätta förutsättningarna för att lärande ska kunna ske. Med dagens lärarbrist och brist på resurser så blir i alla fall jag ganska orolig över hur man kommer att må som lärare om/när man står där och vänder ut och in på sig själv för att man vet att man behöver den resursen till Britta och den resursen till Olle och lilla Kristina från Ryssland behöver en tolk för att kunna hänga med alls. Eller kanske det inte är så farligt och stort som man nu innan man står där i klassrummet målar upp det? Jag skulle vilja vara en fluga på väggen i fikarummet innan man tackar ja till en tjänst så man i förväg vet hur arbetslaget fungerar för jag tror att man har väldigt mycket vunnet om man har stöd att hämta från kollegorna.
RaderaJag tänker som du Camilla, det är mycket vi ska ha med oss om ett år. Jag tycker att flera av våra diskussioner landar i det här med hur viktigt det är att vi tror på eleverna, det här med den positiva tron på varje barn och att tro att alla kan och att vi hittar lösningar från varje individs förutsättning. Vad som också återkommer för mig själv när jag funderar på hur vi ska göra för att inkludera alla och få alla att trivas och därifrån kanske också känna att motivationen höjs (allt verkar hänga ihop;), är just att stärka gruppen. Jag tror att relationerna med eleverna är otroligt viktiga och att det ständiga arbetet med värdegrunden måste vara grundläggande. Om jag som lärare har en bra relation med eleverna så tror jag att det lärande klimatet blir bättre, jag vet hur eleverna är och hur de fungerar bäst. Här tror jag också att delaktigheten i att ibland få påverka det vi arbetar med kan underlätta inkluderingen av eleverna.
SvaraRaderaDet här med att filma sig ibland kan nog vara väldigt givande. Det hade några lärare gjort under min VFU också, fast i ett annat syfte. De fick en tankeställare i hur de bemöter elever och hur de ställer frågor och inkluderingen i klassrummet.
Håller med om slutklämmen, det är kanske inte så svårt utan självklart egentligen. Det viktigaste är kanske att vi inte glömmer vilka vi är där för utan försöker göra vårt yttersta för varje elev?
Inkludering är ett svårt ämne som grundar sig i värdegrundsarbetet. Att inkludera alla i klassrummet kan få eleverna att känna gemenskap, men som du skriver Camilla kan det även få motsatt effekt. Att de istället känner sig exkluderade eftersom en del elever arbetar bättre i små grupper. Som lärare har vi ett stort ansvar att se till varje individs förutsättningar och anpassa vår undervisning efter deras förutsättningar för att de ska få bästa möjlighet till att utveckla sitt lärande.
SvaraRaderaDelaktigheten hos eleverna är också en viktig aspekt, som du skriver Pernilla så tror även jag att det kan underlätta för eleverna, det skapar en motivation hos dem när de själva får vara med att bestämma i sitt lärande.
Visst är det viktigt att vi försöker bibehålla vårt fokus på att vi ska individanspassa vår undervisning och få alla elever inkluderade.
RaderaDet låter så lätt i teorin men det är en riktig prövning i det verkliga arbetslivet sen.
Det är enormt svårt att möta alla där de är. Och det kräver ett stort engagemang hos mig som lärare att fånga alla. Jag vet inte om jag ser detta som inkludering för stort med att möta alla elever där de är men jag kämpar med detta dagligen. Varierar uppgifterna, upplägg, redovisningsformer osv för att man ska hitta något som passar alla.
Det jag har märkt fungerar bäst är att arbeta tematiskt med arbetsområden med våra sinnen som utgångspunkt. Till exempel när vi läste om forntiden förra terminen så fick vi med syn när vi kollade på faktafilmer, hörsel när vi lyssnade på varandra som läste olika texter, känsel när vi skapade egna lerkrukor och hällristningar, smak när vi smakade på bröd bakat på mjöl och vatten och lukt när vi testade att göra upp vår egen brasa. (Lukt var svår att få in dock ;)).
Hur mycket man än försöker variera så drabbas dessa barn som har svårigheter med förändringar utanför ramarna. Det är inte lätt att finna en balans att ha fasta ramar samt att möta alla där de är när skolans lokaler ser ut som de gör på den skola jag arbetar. Med alldeles för små klassrum och brist på grupprum.
Inkludering är ett svårt begrepp att praktisera men desto viktigare att diskutera i sitt arbetslag och rektor.
Ett mycket bra inlägg Emma!
SvaraRaderaDet är absolut en utmaning att möta eleverna i en grupp där det är många behov och individer att ha i åtanke. Möjligheten att i verksamheten kunna samverka med olika pedagoger är en mycket viktig del i arbetet och för utvecklingen. Det finns många som har mer samt andra erfarenheter än den enskilda läraren, för att då komma vidare och utvecklas, både för pedagog och elev så är det av yttersta vikt att få andra perspektiv på saker och ting. Jag har dock funderat mycket över inkludering, exkludering, att möta gruppen och den enskilda eleven. Precis som ni nämner här ovan, måste man se det som exkludering om man arbetar på olika vis..? Inkludering handlar ju precis som ni skriver om delaktighet, att få vara en del av den lärande gemenskapen, alla är olika och lär på olika vis. Då borde inkludering även vara att få arbeta på det sätt som passar den enskilda bäst även om det inte passar alla? / Olivia
Bilden om inkludering jämfört med andra begrepp tycker jag mycket om. Den visar verkligen hur varje enskild person kan (och bör) medverka i klassen/samhället oavsett de egna förutsättningar. Det finns ett sort behov av reflektion om vad som är normen och därefter engagera sig i inkluderingsprocessen. Vi som (blivande) lärare behöver verkligen fundera över oss själva för att inte öka eller skapa de normer som hindrar vissa personer i att bli inkluderade. De ofta osynliga normer som tas för givet måste göras synliga. Det är säkert något som kan diskuteras med elever i högstadiet eller gymnasiet. Inget hindrar oss dock från att jobba normkritiskt även med yngre elever. Det kan göras på ett enklare sätt som ändå är effektivt.
SvaraRaderaJag är helt inne på samma spår som er angående inkludering. Det Karlsudd (som beskrivs i inlägget) skriver om inkludering tycker jag är en bra definition som inte begränsar inkludering till att handla om just att alla ska göra samma sak på samma plats hela tiden.
SvaraRaderaJag tänker att inkludering utgår från eleven själv. På vilket sätt känner eleven sig inkluderad och delaktig i skolarbetet? Utgår man från eleven kommer man garanterat hamna i att man jobbar och lär på många olika sätt. Det är vår skyldighet som lärare att i största möjliga mån kunna erbjuda det sätt att lära som passar varje unika elev bäst. Visar man att man gör det så gott man kan får man förmodligen mycket mer motiverade elever som jobbar bra för de känner att de får jobba och lära på ett sätt som passar dem och som de tycker är kul. Som ni är inne på så är det helt klart en utmaning vi har framför oss när vi kommer ut som nya lärare. Tyckte det va en bra system som du beskrev ni hade i din kommun Emma. Så borde alla göra.
Vad en bild kan säga mycket. Man kan titta på bara bilden och förstå skillnaderna som bilden förmedlar och speciellt inkludering- och integrationscirklarna. Vilken skillnad det egentligen är i praktiken fast de är så lika. Jag tror att när man pratar och skriver om inkludering, så kanske en del inte tänker på vad som är skillnaden mellan inkludering och integration utan ser det som samma sak (i stora drag). Bilden påvisar verkligen skillnaden mellan de olika begreppen på ett enkelt sätt.
SvaraRaderaSom ni skriver så är det bra att kunna ta hjälp av sina kollegor och då gäller det ju att man kan komma och fråga eller diskutera utan att känna att man ”stör” den andra kollegan. Jag tror att man kan vara rädd för att ”störa” och ta upp hans eller hennes tid. Det var ett intryck jag fick under VFU:n. Vad jag har sett så har lärarna oftast ett tätt samarbete med parallellklasserna. Vi har i vår kommun en mentor som finns som stöd till alla nyexaminerade lärare, det står till och med i annonserna ” Vi erbjuder introduktions år med mentor till alla nyexaminerade lärare” (tranas.se). Det känns ju som en trygghet att vet att någon finns där vid behov att fråga eller diskutera något. Sedan tror jag det är bra att rektorn visar sig ute i verksamheten. Lärarna behöver också stöd, råd och feedback för att utvecklas som lärare och ledare.
Håller verkligen med dig, Jenny. En bild kan säga så mycket!
SvaraRaderaJag tror och hoppas att de flesta lärare kan bortse från känslan att man "inte vill störa". Vi kommer att ställas inför en rad olika svårigheter i vår framtida yrkeskarriär och problemet kring inkludering kommer att vara en av dem. Det är så otroligt viktigt att våga be om råd och tips för att kunna hjälpa våra elever, för i sista änden så är det de som drabbas och inte vi om vi "misslyckas".
Väldigt intressant inlägg samt bra bild!
SvaraRaderaJa, precis, jag håller med er att det är enormt viktigt att våga fråga andra kollegor och få råd, för barnets bästa, eftersom eleverna förstår på olika sätt, och de har olika behov.
På min VFU-skola använde sig lärarna av en metod som heter 'Critical friend'. De besöker varandras lektioner med jämna mellanrum och fokus ligger på att iaktta lärarens lektion. Efter lektionen möts de och har ett samtal där de diskuterar lektionen och vad som hade kunnat göras annorlunda/förbättras osv. Väldigt vanligt förekommande upplevde jag var att lärarna använde 'Two stars and one Wish".
SvaraRaderaSom utomstående kändes det som en bra metod för kollegial utveckling. Lärarna stöttar varandra, får inspiration till den egna undervisningen och kan hjälpas åt att få upp ögonen för beteenden/aktiviteter som fungerar sämre.
Vilken bra grej! Det ska jag ta med mig till framtida arbetsplatser.
RaderaUnder de år jag arbetat i skolan var det alltid viktigt med aktiviteter som stärkte gruppen och gav eleverna en känsla av gemenskap och tillhörighet. När eleven känner det här att få vara en del av ett sammanhang och hitta vi-känslan, ni vet, blir de trygga och nyfikna på vad skoldagen har att erbjuda.
SvaraRaderaAtt skapa gemensamma rutiner som alla känner igen är jätteviktigt! Det blir ofta alldeles för förvirrande för sju- åttaåringar om man ändrar för mycket från dag till dag.
Precis som du skriver, Emma, är det läraren som skapar förutsättningarna för det här. Det jag och min kollega diskuterade ibland, var i vilken mån pedagogerna på förskolan faktiskt tänker på att förbereda barnen för skolan. Lär dem att vara med på lekarna, till exempel. Det här börjar ganska tidigt. Blir ett barn tidigt "en som inte kan vara med i leken"kan det det innebära svårigheter att hitta rätt senare.
Jag tänker också på vad viktigt det är att man inte "stänger " klassrumsdörren helt, utan att man är öppen för insyn. Det är bra att kunna få hjälp av kollegor likaväl som att ge hjälp tillbaka.
Som ni också diskuterat, om fokus på styrkorna, håller jag med om, för det bygger positivitet och "brakänslor" hos alla.
Inkludering är ett begrepp som jag har diskuterat mycket med de verksamma lärarna i särskolan där jag vikarierar. På skolan så läser man en kurs i specialpedagogik och det de här lärarna har tröttnat på är hur några av de andra lärarna sätter sig så på tvären mot extra anpassningar etc i den bemärkelse att det inte finns tid - men vadå "inte finns tid", det står i skollagen att vi måste utföra extra anpassningar och även i LGR 11 att undervisningen inte kan utformas lika för alla elever för att de ska kunna nå målen. Om det inte finns tid så måste man ju ändå stå på sig för att få mer tid, hur ska man annars kunna nå en förändring? Nu brer jag givetvis på lite extra bara för att påvisa den frustration som råder när de här eleverna som går i särskolan samt de elever med inlärningssvårigheter kanske inte alltid får chans att delta i den ordinarie undervisningen utifrån sina förutsättningar eftersom man inte får loss tid till att anpassa undervisningen för alla. Det anser jag vara tjänstefel eller? Detta är tankar som finns på högstadiet är då värt att notera och jag anser att på lågstadiet så har man sett till allas olika behov, men det är skrämmande att se hur de här eleverna kan få det svårt på samma skola när de blir äldre. På denna skola är en av många syner på inkludering som att fysiskt närvara i klassrummet - vilket i själva verket är INTEGRERING.
SvaraRaderaintressant ämne du tar upp och intressant diskussion i kommentarerna. Det författaren skriver om inkludering som ett förhållande där alla känner en delaktighet i verksamheten, tycker ja är en bra beskrivning av begreppet. Man kan också beskriva det som att begreppet inkludering utgår ifrån att elever ska få sin undervisning i sammanhållna grupper, vilket exempelvis betyder att de inte ska indelas i grupper efter vilka förutsättningar de har att lära.
SvaraRaderaPå min vfu skola så arbetade lärarna i mentors lag, så man kan säga att de var som ämneslärare. Men en gång i veckan hade de arbetslagsmöte där det huvudsakliga samtalsämnet var elever med svårigheter och alla lärare berättade om vad de gjorde för eleven och på vilket sätt man denna elev inkluderades i klassen. Och lärarna tog gärna emot tips från sina kollegor hur man kunde förbättra detta arbete.
Jag håller med er om att inkludering handlar mycket om att stärka gruppen och att få alla elever att känna en tillhörighet till klassen även om man inte alltid arbetar i samma rum.
Detta gjorde de så att en lektion i veckan var vigd åt gruppstärkande aktiviteter såsom lekar med värdegrundstema.
Något annat som är viktigt tror jag är att man har en ständig dialog med den eleven som har behov av särskilt stöd om hur den själv önskar att arbeta och bli inkluderad i klassrummet.
Jag tycker ni sätter huvudet på spiken här! Precis som ni skriver är inkludering en demokratisk rättighet, istället för att se svårigheter hos individen bör vi leta hinder i miljön. Ni är även inne på vikten av relationsbygge mellan lärare och elev vilket jag håller med om och vill lyfta lite extra.
SvaraRaderaAtt prata med varandra kring allt som sker i klassrummet, vare sig det gäller kunskaper och inlärning eller den sociala gemenskapen, vill jag tro öka känslan att vara respekterad, att känna tillhörighet och möjlighet till påverkan. Kommunikation gör att eleverna känner sig inkluderade.
Peter Karlsudd skriver att "Utgångspunkten för skolans verksamhet måste vara att det finns en generell pedagogik där värdegrunden är applicerbar på alla barn och ungdomar, oavsett hur de lyckas i skolarbetet." (Elmeroth, 2012:106). Enligt läroplanens värdegrund skall skolan främja "förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten." (Skolverket, 2010:7). Förståelse, inlevelse och omsorg är ju något som fås först när individer kommunicerar med varandra, när de diskuterar, förklarar och berättar sin historia, erfarenheter, tankar och åsikter. Därför vill jag mena att en god kommunikation borde vara en del i denna generella pedagogik som Karlsudd skriver om. Läraren behöver se över hur relationerna ser ut i elevgruppen, hur fungerar kommunikationen, pratas det tillräckligt med varje elev enskilt? Med alla elever i helklass? Elever emellan? Det är först när kommunikation finns som läraren kan förstå elevernas behov och därefter jobba för en inkluderande undervisning. Ibland kan bara känslan av att bli förstådd vara avgörande, det har vi nog alla känt av någon gång i livet.
Vad du sammanfattade allt så bra i ditt inlägg Emma! Jag håller med vad tidiga kommentatorer skrivit om att det kan kännas som en skrämmande att gå ut i skolans värld och att det här med att räcka till för alla elever kan kännas rent omöjligt. På något sätt vill jag ändå välja att tro att ett inkluderande arbetssätt till stor del sitter i attityd och vilja, om man har ett genuint intresse och önskan om att inkludera alla elever så genomsyrar det arbetet man utför och det man ev kommer till korta med, måste man få lov att se som lärtillfällen, och att det helt enkelt måste finnas lite utrymme för misstag.
SvaraRadera