Under min VFU så var det, i bästa fall, under varje
lektion i lågstadieklasserna en lärare och en fritidspedagog närvarande.
Fritidspedagogen agerade som hjälplärare/assistent till läraren. Flera av mina
studiekamrater har upplevt liknande uppsättningar, alltså en lärare plus en
eller två resurser, assistenter eller liknande.
Jag undrar verkligen om eleverna, speciellt i
årskurs 1, men även vissa elever i årskurs 2-3 förstår skillnaden? Vi talar nu
dels om maktrelationer (Eek-Karlsson, 2012) och auktoritet (Frelin, 2012) men
även om skillnaden mellan skolan och fritidshemmet.
Lärare, förskollärare, fritidspedagog, praktikant
och som ofta nu för tiden, en icke legitimerad resurs (eller vikarie) är fem
olika typer som möter eleverna dagligen i ständigt nya konstellationer och
manifestationer. Jag tror det blir väldigt rörigt för eleverna. Min
huvudfrågeställning är hur man kan hjälpa eleverna att nå både kunskap om och
förståelse vad som skiljer dessa fem åt? För vad händer om eleverna tror att
alla är på samma nivå vad gäller traditionell
och byråkratisk auktoritetsgrund?
(Frelin, 2012)
Vad gäller karismatisk
och professionell auktoritet (Frelin,
2012) så kan den mycket väl vara i bättre tillstånd och nått en högre
utveckling hos en icke legitimerad vikarie exempelvis, men som sagt hur kan vi
hjälpa eleverna mot förståelse vad gäller den juridiska ordningen?
Jag upplever att många elever har problem att skilja
på skolan, förskolan och fritidshemmet och detta krånglar till det ytterligare.
Speciellt rörigt blir det när fritidspedagogen som under skoltid hjälper till i
klassrummet senare under dagen i princip bara övervakar ”fri lek” och dessutom
oftast har en kompisrelation med eleverna. Detta kan leda till att många elever
tyr sig till denne och inte förstår att deras eget inflytande till att välja
ledare är begränsat. Ytterligare röriga möjligheter är när fritids använder
skolans lokaler, då blir även klassrumsmiljön ”registrerad” som lekplats.
I studiegruppen talade vi en del om att bygga upp
auktoritetsrelationer succesivt och då känner jag att det kanske kan vara
viktigt att läraren får vara helt själv med eleverna i början av årskurs 1?
Det kom även på tal att elever i årskurs 3 mycket
väl förstår vem som är ledaren i klassrummet, men jag tycker kanske inte att
det räcker med det utan även att de bör förstå skillnaderna mellan
utbildningarna, skillnaden mellan endast pedagogik och pedagogik och didaktik,
o.s.v.
Vi kom också fram till att det är viktigt att bygga
på alla fyra typer av auktoritet (Frelin, 2012).
Vilket intressant inlägg. Viktigt ämne ni i gruppen har diskuterat! Jag håller helt med om denna förvirring när det är så många olika yrkestitlar på personalen som befinner sig i klassen. Jag har precis som många av er samma upplevelse från VFU, att det är en salig blandning mellan fritidspedagoger, klasslärare, vikarier och liknande i klassrummet under en skoldag. Det var väldigt intressant att läsa om dessa auktoritetsgrunder som Frelin skriver om i Uppdrag lärare. Att sen försöka tänka sig olika personal man mött för att se vilken grund de verkar utgå från.
SvaraRaderaDet du skriver om att eleverna vistas i samma lokaler både på skoltid och på fritidshemmet har jag själv också reflekterat över då det är så i min dotters skola. Hon har samma klassrum på dagen när det är förskoleklass som på eftermiddagen när det är fritids. Nu har hon inte påpekat att det skulle kännas rörigt men en annan har funderat omkring precis det du säger, att klassrumsmiljön liksom blir registrerad som lekplats och det påverkar nog en del elever.
Det var en bra idé att klassläraren får spendera första tiden ganska mycket själv under elevernas första skoltid, och även diskutera övrig personal som kommer vara involverad i elevernas skolgång och vad de har för arbetsuppgifter, när de ska vara närvarande och så vidare.
Intressant ämne som sagt, ska in och kika lite vad övriga studenter tycker i denna fråga sen :-)
Jag har också reflekterat över att fritids nuförtiden i många skolor bedrivs i klassrummet. Jag själv anser att det verkar rörigt, dels för att man i ett klassrum ofta har material som inte passar sig jättebra till lek men också för att som du skriver "klassrumsmiljön liksom blir registrerad som lekplats".
RaderaDet verkar ju dock som att det fungerar på många skolor, så det kanske är vi som måste ändra synsätt. Skönt att din dotter i alla fall inte upplever det som rörigt, det är väl det viktigaste tänker jag. Att det inte ställer till det för barnen :)
Och vilken bra objektiv beskrivning! :-)
SvaraRaderaSnygg objektiv beskrivning. Smart att använda pixton till det :-)
SvaraRaderaJag tycker idén om att klassläraren får spendera första tiden själv med eleverna är god, men jag ställer mig också lite frågande. De skolor som jag har vikarierat på och den skola som jag har haft VFU på använder fritidspedagoger som resurs inne i klassrummet för att elever är i behov av stöd av en extra pedagog.
På den VFU skola som jag var på i våras hade en klass aldrig fungerat utan resurs från start då en elev var i stort behov av en pedagog som ständigt närvarade vid hen. Eftersom skolan ska vara likvärdig så behövdes alltså denna pedagog för att eleven skulle få samma förutsättningar som de andra eleverna.
Jag är helt inne på era tankebanor om att det kan bli rörigt för eleven med så många pedagorer- vem är det egentligen som bestämmer?
För att lösa "problemet" tror jag man behöver tydliggöra rollerna i klassrummet för eleverna, kanske inför varje pass till en början? För visst kan resurs/fridispedagog vara den som ska ska ha mer auktoritet ett pass. De är de upplevelser jag har sedan skolvärlden i alla fall.
Sara Thell Andreasson
SvaraRaderaKul Johan att du tog upp detta område, för jag har själv funderat en del på hur eleverna ser på de vuxna i verksamheten. Det finns ju som du säger ofta flera olika vuxna i klassrummet och ofta är det personal som byter ansvarsområde och arbetsområden i samband med sjukskrivelser eller annan frånvaro.
Det är nog bra om EN vuxen är den som har ledarrollen i klassen, förslagsvis läraren och att eventuella resurser och speciallärare håller ett avstånd till just hur klassen ska bete sig i klassen. Dock måste ju den övriga personalen i form av rollen som vuxen kunna säga i från om ordinarie inte är närvarande eller inte för tillfället är medveten om vad som sker i klassrummet.
I min senaste VFU klass hade vi en resurs som flera andra resurser inte är utbildade för sitt arbete, men som jobbat en tid i skolan med olika arbetsuppgifter. Hen var ganska dominant och i elevernas ögon sträng och hade respekt med sig genom att vara arg. Är detta ett typiskt drag för hur man beter sig när man inte vet bättre tro?
Enligt Frelin (2012, s. 41-42) kan ju auktoritet bestå av att ha respekt, men ofta får vi respekt för att personen har en viss egenskap eller för hur den beter sig. Det vi ofta glömmer bort i dag är att auktoritet även är grundad i att personen besitter kunskap. Detta behöver inte betyda att personen i fråga är gammal och vis. Resursen i det här fallet gick inte under den kategorin, utan utmärkte sin auktoritet genom att visa styrka i form av att vara "vass", kort och tjata mycket genom att använda hög och stark röst. Dessutom var hen både lång och kraftigt byggd.
Intressant med den illustrationen av hur elever ser på lärare. Det ligger mycket i det du visar Johan, samtidigt som jag känner att detta ganska väl även stämmer överens med hur vi vuxna också ser på dessa personer. Det borde ju betyda att vi första gången som vi möter våra elever måste tänka oss extra noga för hur vi klär oss och hur vi visar vårt kroppsspråk, men även vilket röstläge vi har.
Därför kan jag inte annat än hålla med er att det är en fördel att läraren får möjlighet att lära känna eleverna först, innan man stoppar in övrig personal i klassen. Detta såvida vi inte talar om extrema fall av elever. Jag kan som du säger Johan förstå elevernas förvirring, när det finns flera eventuella "ledare" i klassrummet.
Hej! Ett inlägg som väcker många tankar.. Men jag är inte helt villig att hålla med dig.
SvaraRaderaI min VFU skola, och i de flesta skolorna i vår kommun, så finns det endast 1 lärare i klassrummet i stort sett hela tiden. Och detta är väldigt tufft i årskurs 1, då klasserna i vår kommun innefattar 28 elever i många fall. 1 lärare på 28 nyblivna ettor, där man ska lära dem att läsa och skriva och hinna lyssna på allas läsning och ge återkoppling. Hade jag haft chansen att få den situationen du beskriver, med flera lärare i klassrummet, hade jag tagit den alla dagar i veckan. Jag tror att eleverna gynnas mer än blir förvirrade av ledarroller. Jag hade inte låtit en sådan chans gå till spillo bara för att det kan förvirra eleverna vem som är "den riktiga ledaren". Jag har aldrig stött på problemet heller, utan anser att eleverna inte har problem med att förstå att deras lärare är i rummet, men att jag som ex. VFU student kan hjälpa till lika bra. Hade jag valt mellan att ha en till resurs i klassrummet, eller vara själv hela årskurs 1 så hade jag valt det förstnämnda även om det inte skulle ge mig lika mycket auktoritet. Finns två pedagoger i klassrummet tycker jag dessutom att de båda två ska ha lika mycket auktoritet och respekt hos barnen, oavsett vad de är legitimerade som. Jag har inte sett detta som ett problem, förrän jag läste ditt inlägg nu.
Sen är det så klart svårt för outbildade vikarie att komma in i klassrummet, men jag har inte varit med om att en outbildad vikarie får vara med i klassrummet alla dagar i veckan och fungera som en resurs.. Jag har ingen erfarenhet i ämnet och kan därmed inte uttala mig. Men skulle jag ha en vikarie med mig en dag i klassrummet hade jag velat att mina elever såg den som ledare likväl som mig.
// Jennifer
Jag håller med dig Jennifer i dina tankar. Alla vuxna som träder in i klassrummet ska ha samma auktoritet. Sen är det klart att det är den utbildade läraren som ansvarar för lektionsinnehållet och bedömningen. I en skola ska all personal arbeta tillsammans för att leda eleverna till fortsatt utveckling, oavsett utbildning. Sen finns det inget som säger att bara för att jag studerat pedagogik så är jag bra på det automatiskt. Detta påminner om debatten när barnskötare togs bort från förskolorna och enbart förskolelärare fick anställning. De som arbetat i förskolan i närmare 30 år är inte automatiskt en sämre ledare än den som kommer ut nyexaminerad från lärarprogrammet. Jag tror att "barnskötaren" grundar sin ledarförmåga på många års beprövad erfarenhet och den "nyexade" på forskningsbaserade teorier.
RaderaEn sån här debatt kan göra mig oerhört frustrerad då jag arbetat som både fritidsansvarig, elevassistent och lärare i skolans värld och synen som lärare har på oss övrig personal är så nedvärderande i vissa lägen då de anser sig bättre för att de har en universitetsexamen i ryggsäcken.
En bekant till mig som arbetar som städerska på en skola blev jättebesviken när jag berätta att jag skulle läsa till lärare. Hon sa att det är dem som är värst på hennes arbetsplats; ser ner på henne, håller inte ens upp dörrar eller hälsar när hon kommer i korridoren... Vad visar detta våra elever?
Att vi ska se ner på folk för att vi inte är lika och har samma bakgrund?
Vi måste lära eleverna att respektera alla.
I en skola är alla lika viktiga! men vi har olika roller. Jag har aldrig upplevt att eleverna har tyckt att det är rörigt, utan att de istället gillar att det är lite blandning på folket. Alla elever klaffar olika bra med olika ledare i skolan. Personkemi går inte att komma ifrån. Lilla Kalle kanske avskyr mig som lärare för att han anser att jag är sträng och "tvingar" honom att arbeta och då vägrar att jobba. Kommer då fritidspedagogen in som han har byggt upp en relation med på avslappnade grunder så kan han stötta och motivera Kalle och leka fram läsning och skrivning. Vi är bra på olika saker.
Vi måste hjälpas åt i en skola för att nå alla elever där de är och oavsett var i verksamheten vi befinner oss så känner vi eleverna på olika sätt, kunskapsmässigt, emotionellt och socialt.
Jag har förmånen att arbeta både på fritids och som mentor för mina åk 3 och det ger mig och eleverna bara positiva effekter. I klassrummet fokuserar vi på arbetet och på fritids har vi tiden att prata mer avslappnat och bygga upp en relation som man inte har möjligheten i ett klassrum. Jag får lära känna eleverna på alla plan vilket gör att jag är otroligt engagerad i deras utveckling och hur dem är som personer inte bara bedöma deras kunskaper. Jag får se helheten, hur leker dem egentligen med varandra, hur samtalar de med varandra utanför klassrummet.
Jag tycker ditt exempel med lilla Kalle förklarar det hela bra. Där verkar ju fritidspedagogen ha en mer utvecklad "karismatisk" auktoritet än läraren.
RaderaMen jag tror vi pratar om olika saker? Vad jag menar är att många elever inte förstår att det juridiska ledarskapet, den "byråkratiska" auktoriteten i klassrummet tillhör och ska tillhöra läraren. Det har ingenting med att "se ner på folk" att göra. Sen gör säkert lärare och rektorer det på många andra sätt ändå (trist), men det är inget exempelvis jag kommer att göra ute i verksamheten.
Jag skulle nog vilja definiera det som att "Alla vuxna som träder in i klassrummet" har samma möjlighet att utveckla "karismatisk" och "professionell" auktoritet. Men det är ju något som betyder ansträngning och kärlek mot nästan. Den "byråkratiska" auktoriteten KAN inte "Alla vuxna som träder in i klassrummet" ha.
Hej Johan,
SvaraRaderaI den klass där jag gjorde min VFU hade de samma upplägg med en fritidspedagog närvarande. Eleverna i denna klass var medvetna om att min mentor var klassens lärare och att fritidspedagogen i första hand arbetade på fritids. Om jag utgår från Pace & Hemmings teori om att legitimitet är något som ständigt är under förhandling mellan läraren och eleverna fanns en skillnad mellan läraren och fritidspedagogen. Fritidspedagogen fick betydligt oftare omförhandla sin legitimitet medan lärarens ledarskap sällan ifrågasattes.
När jag mötte klassen första gången försökte jag förklara så tydligt som möjligt vad det innebar att jag är en lärarstudent. Vissa greppade det men andra inte. Vi återkom till frågan i slutet av min VFU-period och pratade om skillnaden mellan en lärarstudent och en vikarie (då parallellklassens hade vikarie). Som Jennifer skriver tror jag det är viktigt att eleverna förstår att oavsett om det är en vikarie, ordinarie lärare, specialpedagog eller fritidspedagog så är det den personer som är ledare för klassen.
Jag har inte riktigt samma upplevelse när det kommer till var fritidspedagogerna gör under eftermiddagarna. Där jag utförde min praktik pågick ständigt aktiviteter som planerades av fritidspedagogerna. Man hade bland annat "dilemma samtal" där man diskuterade olika scenarion som behandlade mobbing, kompisar och annat. Aktiviteter som samarbetsövningar. I läroplanen under kapitel 4. Fritidshemmet finns syfte och centralt innehåll för fritidshemmet tydligt beskrivet (Skolverket, 2016, ss.24-27).
Visst kan det vara gynnsamt att spendera mycket tid med eleverna för att lära känna dem och bygga en relation men jag tror inte eleverna hindras av att de möter flera lärare med olika ledarskapsstilar. Min mentor och jag diskuterade hur ledarskapet kunde skilja sig mellan de lärare och fritidspedagoger eleverna mötte under en dag. Klassläraren är ju den som spenderar mest tid med eleverna och har en inblick i hur olika elever svarar på olika typer av ledarskapsstilar. Någon elev kanske gynnas av en lärare som är mer styrande medan en annan blir hämmad. Jag själv hade en lärare som var mycket traditionell och byråkratisk vilket gynnade mig vid den tidpunkten.
Om jag har tolkat den byråkratiska autoriteten rätt bygger den på styrdokumenten och lagar. Som jag förstår det på din senaste kommentar tänker du att man som vikarie, fritidspedagog eller annan stödpersonal inte har den juridiska rätten att t.e.x. dela ut kvarsittningar, omplacering, avstängning eller liknande?
"Rektorn eller en lärare får vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande uppträdande." (SFS: 2010:800, 5 kap 6§).
//Mathilda
Mycket intressant och viktig fråga som du tar upp här. Jag håller med om att det finns risk för att eleverna blir förvirrade när det är flera olika lärare med olika typer av auktoritet och roller inne i klassrummet samtidigt. Då det kan bli svårt för eleverna att veta vad som förväntas av dem från tex. fritidspedagogen i skolan kontra på fritidstiden.
SvaraRaderaFör att det skall bli ett framgångsrikt lärande i klassrummet så kan det behövas olika typer av förhållningssätt till eleverna (Stensmo) då alla elever är olika och behöver olika saker. Vidare som pekar han på behovet av arbetsro och regler i klassrummet för att undervisningen skall ha förutsättningar att bli bra. Axelsson menar samtidigt att bra lärare är väl insatta i målen, visar på vad eleverna skall uppnå och hur de skall ta sig dit. Vidare så menar han att läraren eller pedagogen i detta fallet skall ha höga förväntningar på eleverna så detta gynnar deras inlärning. Det jag tänker med denna bakgrund är att det känns mycket viktigt att alla pedagoger som befinner sig i klassrummet har samma tanke bakom varför de är där. Att även resurserna får en inblick i vilka mål klassen jobbar mot och vilka regler som finns inne i klassrummet. Jag tror att förvirring kan motverkas genom samtal med eleverna om att när de sitter i klassrummet och har lektion gäller en viss rad med regler, dessa gäller även om det är vikarien eller fritidspedagogen som hjälper dem. Detta arbetssätt tror jag kan ta tid, kanske framför allt med yngre barn, men om man är konsekvent och tydlig borde detta gå. Sedan kan man ju också ta upp behovet av struktur och regler på fritids och att det kanske inte bara skall vara övervakning av fri lek utan mer strukturerat så att det blir liknande regler om hur man uppför sig typexempel. Även om fritidshemmet självklart är en mer fri verksamhet, men samtidigt skall bygga på och koppla samman med skolan och har egna mål att följa. Även där behöver ju auktoritet över barnen.
Avslutningsvis håller jag med om det som ni i gruppen kom fram till att pedagogerna bör utveckla alla fyra typerna av aktoritet då dessa behöver samverka för att få så bra förutsättningar för pedagogerna i klassrummet som möjligt.
Intressant diskussion!
SvaraRaderaVilken bra presentation av de olika ledartyperna, tydligt och informativt, Johan.
Det är en viktig fråga att debattera då personer med olika roll/ kompetens är i klassrummet och kan verka förvirrande för elever på lågstadiet.
Lärarnas olika roller behöver tydliggöras för eleverna eftersom de bara är en vuxen person som håller lektioner i deras ögon som Johan påpekar. Det finns formella och informella ledare, legitimerad läraren anses vara en formell ledare och assistenten informell. Det beror på utbildning och erfarenhet som jag tolkar det (Berg, Sundh och Wide).
I min VFU-klass arbetar min handledare som ensam lärare och klassen består av 23 elever. Hon har ingen assistent eller fritidspedagog till sin hjälp utan har ensamt ansvar. Jag ifrågasatte det och hon menar att de knappa resurserna lades på andra klasser som hade fler elever med särskilda behov/diagnoser. Min handledare är legitimerad lärare, förste lärare i matematik, didaktiker, pedagog som är väl insatt i läroplanen samt är juridiskt ansvarig för klassens lärande mm.
Eleverna i klassen var väl medvetna om att deras lärare har dessa kompetenser och visste skillnaden på en lärarstudent och en outbildad vikarie jämfört med deras lärare. Alla vuxna som vistas i klassrummet har naturligtvis ett ansvar mot eleverna men den legitimerade läraren har det yttersta ansvaret i en sådan situation även om klassen har assistenter eller fritidspedagoger på plats.
Personligen har jag inte så stor erfarenhet av skolans värld förutom VFU då jag kommer från en annan sektor men jag kunde också se skillnaden på en legitimerad lärare och en outbildad vikaries undervisningskompetens.
Jag håller också med om att en blandning av de olika karaktärerna som Johan beskrev blir bra ledargestalter/lärare med auktoritet då de samverkar i skolan.
Jag måste också instämma i att det här blev en väldigt intressant diskussion!
SvaraRaderaNär jag läste ditt inlägg Johan så kände jag precis som Jennifer med flera skriver då jag heller aldrig upplevt detta om ett problem och jag tror att eleverna är såpass vana vid att möta olika typer utav vuxna att de inte reflekterar så mycket över att göra skillnad på det uträknade sättet utan följer det som känns naturligt, om en vuxen har en avslappnad ledarstil med mycket fri lek så anpassar de sig till det och detsamma om en mer formell lärare inträder. Därför har jag aldrig upplevt att något barn känner förvirring inför att de har olika relationer till olika vuxna, jag tycker snarare det är något som faller ganska naturligt. Jag har åtminstone inte träffat någon elev som inte vet vem som bedömer deras skolarbeten eller som är ansvarig för undervisningen exempelvis, om det är det du avser med byråkratisk auktoritet.
Jag kan tycka att auktoritär är ett lite tvetydigt begrepp och gillar hur Stensmo gör skillnad på auktoritärt ledarskap och auktoritativt ledarskap då auktoritär lätt låter som någon som får elever att underkasta sig medan mer betonar en stark ledare med vikt på positiva förväntningar, förnuft, i enlighet med en varm och stödjande hållning (Stensmo, 2012) och där fungerar barn olika och tar till sig olika beötanden olika. I det avseendet håller jag med Sara som skriver att det är viktigt med ett nätverk av vuxna för barnen i skolan eftersom det ger en tryggare miljö, på alla plan.
Jag håller helt med, men å andra sidan jobbar vi mot åk 4-6 och där är ju redan grunden lagd i de tidigare åren.
RaderaAlla som arbetar i skolan är ju där av en anledning och det är ju barnens bästa, deras utbildning ska bli så bra som möjligt.
På skolan som jag arbetar görs det ingen skillnad på resurs eller utbildad lärare, jag har aldrig känt att eleverna har problem med våra olika roller i klassen.
Att som Sara skriver att det görs skillnad på och ses ner på de som saknar utbildning låter verkligen inte bra då alla som sagt är där av en anledning.
Visst det finns bra vikarier och det finns mindre bra, det kan jag hålla med om, men att vara lite trevlig skadar ju inte då de är där för att hjälpa till. Har under min tid i vikariepoolen kommit till ställen där det inte hälsar och det blev helt tyst i personalrummet när jag gick in, så det vill jag inte utsätta någon annan för och försöker alltid att vara trevlig mot alla jag möter. Vilket jag även anser faller under ett av våra lärandemål när vi är ute på VFU, vår proffessionsutveckling.
Hej, intressant läsning från er alla! Jag har också arbetat med flera av de ledarroller som beskrivs och fick många tankar om hur elever kan uppfatta de vuxna på skolan. Jag skulle också precis som Jennifer hellre varit två vuxna i klassen än ensam. Vad svårt att räcka till för alla och opraktiskt när man behöver undervisa en liten grupp. Jag tänker att en pedagog som är både i klass och på fritids behöver kunna växla mellan olika roller men ändå kunna ha kvar sin auktoritet eller respekt. Kanske blir en del förvirrade av det? Jag tror det är en vanesak för eleverna och att mycket hänger på lärarens skicklighet för yrket. Jag tänker att skojfrisk och högljudd fritidspedagog kan omöjligt ta så mycket utrymme under lektioner om hen är med och stöttar läraren i klassen. Men om fritidspedagogen tar med halva klassen ut i skogen och har No-lektion kan fritidspedagogen själv lägga upp atmosfären kring aktiviteten. Sen är min erfarenhet att även om man har en huvuduppgift, så får man frångå den rollen om en lärare blir sjuk för att vara lärare för en hel klass istället.
SvaraRaderaNär klassrummet också är fritids tycker jag är synd. Fritids behöver egna utrymmen för sina aktiviteter, saker och material som kan stå framme eller hängas upp. Det måste vara skönt att få byta miljö för eleverna också. Enligt läroplanen (Skolverket, s. 16) ska läraren utveckla ett samarbete med fritids och förskoleklass och det ser förstås olika ut på varenda skola, men det skulle vara intressant att veta mer om hur de tar sig i uttryck .
En tanke jag får är att, jag förstår vad du menar med att de olika rollerna kan krocka för yngre barn. Men är det verkligen upp till barnen att "förstå" skillnaden??
SvaraRaderaJag tänker på min egen erfarenhet som vikarie. Jag började vikariera ett par timmar hit och dit på fritids, vilket ledde till att man blev sedd som en rolig vuxen som kom och lekte ibland. Sen började jag hjälpa till i förskoleklass (som en hjälpande hand för läraren) och sen vidare till att både vara både resurs i åk 1-5, lärarvikarie från fsk-åk5 och jobbade på fritids. Jag har aldrig märkt av problem med att eleverna vet vem jag är eller varför jag är där.
Klart att det i början kunde bli lite rörigt när man gick från fritids till skolan, men jag och mina kollegor var ganska tydliga mad att förklara för barnen vad som gällde. Alltså att när jag kom från fritids till skolan så var jag ingen man skulle spela spel eller leka med, utan då fanns jag där som resurs/vikarie och det blev aldrig något problem.
Var det ett planerat vikariat, berättade läraren i förväg för eleverna att hen skulle iväg och att jag skulle ha klassen i hens ställe, gick igenom vad vi skulle göra etc. så det fanns inga frågetecken när jag kom in i klassrummet nästa morgon.
Det fritidset delade även lokaler med skolan, vilket (oftast) inte var något problem heller eftersom barnen förstod skillnaden på skoltid vs. fritids. Även om man såklart fick klargöra det för de nyaste yngre barnen.
Kanske är det jag som har haft tur?
Vilken jättebra beskrivning på hur läget ofta är!
SvaraRaderaPrecis så upplever jag att eleverna ser på de vuxna i skolan, de som alltid är snälla och lekfulla kontra de som är mer målinriktade och vill se resultat på olika sätt.
Ett stort problem med personalen i klassrummet är ju om man inte arbetar på mot samma mål, precis som föräldrar måste vara eniga om regler och uppfostran av sina barn så måste ju de vuxna i klassrummet ha gemensamt tillvägagångssätt. Ett exempel är lågaffektivt bemötande, att inte höja rösten och bli arg till exempel eller att skippa att gå in i en konflikt utan istället backa och ta ett steg tillbaka. Jag har upplevt att många i skolan gärna kommer in och pekar med hela handen, höjer rösten o.dy när man själv står och försöker skapa ett lugnt klassrum. Det krävs ett bra arbetslag eller en bra ledning som ser till att alla får samma grund att stå på.
Intressant inlägg. Så här ser jag på saken:
SvaraRaderaEn elev behöver inte veta vem som har det juridiska ledarskapet i ett klassrum, de behöver bara veta vem som är deras ledare. När jag är i ett klassrum, vare sig jag är där i egenskap av klasslärare, vikarie, resurs eller fritidspedagog, måste jag själv ta den auktoritet och den roll som min yrkesroll kräver. Är det min klass måste jag kunna äga den så pass att eleverna vet att det är jag som är klasslärare även om det är 3 andra vuxna i andra roller i klassrummet.
Vi som jobbar på skolor måste ta vår plats i klassrummet, det tror jag är en viktig del av vårt yrke. Jag har själv inte upplevt att elever blir förvirrade av vuxnas olika roller, snarare tvärtom, de vet vem det är som har den yttersta auktoriteten vad gäller lektionen eller reglera på fritids.
Dessutom anser jag att det är viktigare att personalen är samspelt på arbetsplatsen så att det kvittar vem eleven går till, de får samma svar. Då är det inte så viktigt med vem som står högst i den hierarkiska ledarordningen, för vi arbetar tillsammans.
Jätte intressant och så bra beskrivet Johan!
RaderaJag instämmer med Bokmalen, om de vuxna tar den plats de behöver ha just för den rollen/situationen de befinner sig i för stunden så upplever jag inte att barnen känns förvirrade över att det finns fler vuxna. Jag tror att det viktigaste är att man är en enad front på alla områden i skolan då spelar det mindre roll om man är klasslärare, fritidspedagog, resurs eller vikarie för eleverna får höra samma svar från ve de än söker sig till. Men detta fungerar bara om det är precis som jag skrev tidigare. På en skola jag var på gick barnen även till städerskan med olika dilemman som kunde tänkas dyka upp så sammansvetsade var de där. Sen har jag varit på en skola där det var raka motsatsen och då upplevdes eleverna som väldigt förvirrade men det tror jag inte berodde på det faktum att det var olika personer i klassen utan då mer att ingen vuxen visade sin tydliga roll eller det faktum att man knappt talade med varandra än mindre hade en plan över dagens undervisning.
En situation som dock blev väldigt förvirrande var i min dotters förskoleklass, där var dom två pedagoger på 27 barn som då hade den pedagogiska verksamheten under förmiddagen och efter lunch utnyttjades lokalen som fritids och samma pedagoger var då fritidspersonal. Barnen förstod inte vad som var skola och vad som var fritids och det upplevdes under första terminen som rätt stökigt under vissa förmiddagar. Detta hade kanske varit på ett annat vis om man hade haft en tydligare uppdelning av lokaler/aktiviteter/personal?